ISTANBUL last day
Kategori: Allmänt
I met the best intervju-object ever today. She was turkish, about 70 years old, looking very original, spoke a lot of langues, lived in Istanbul, and (best of all) she had been among the best ballerinas in the world when she was young, living in NY and travelled all over the world. I got her phonenumber so soon I have to go back to Istanbul and do this story.
This is how they spell my name in Starbucks:
And some swedish ...
Ett smakprov ur min "Att bygga ett torn till himlen"
Bilens metall var het nästan lika het som asfalten glassplittret trängde in i musklerna i ryggen han skrek och jag höll fast i hans smala fingrar trots att hela hans kropp var där ute hos dem i solen hakan släpades i blod glaset i taket hans rädsla speglade sig i min.
Det är vad jag inte minns.
VIssa saker ångrar man.
Just nu ångrar att jag inte frågade vad en klänning kostade i en butik i Yesilköy. Det var min drömklänning jag tänker inte beskriva hur den såg ut men den hade säkert ändå inte passat och varit svindyr. Men nu ångrar jag mig. Den hade varit perfekt i NY.
ååå jag längtar efter Frida, ska krama sönder dig när jag kommer fram!
Mannen som skrev ut min flygbiljett idag garvade när han såg hur jag skulle flyga.
ååå så längtar jag efter att lyssna på Niccos tystnad i telefonluren.
ååå längtar efter min lillebror och lillesyster som äter påskgodis i Skåne just nu.
Också längtar jag efter Berns (okej jag skojar lite).
Vill tillbaka till Damaskus!
Och!
Grejen är att min text inte är ute efter att få läsaren att känna sig dum, det vore tråkigt om det uppfattades så.
Nu har jag svamlat tillräckligt, det är magdans här.
Tjopp!
