belson

skriver lite om mina resor.

Aswan med mera

Kategori: Allmänt

Vi har lagat pizza! supermumsig
 
Vi har varit i Aswan! Här är Fadi och en åsna som säljer något..
 
Fellucakapten i Aswan
Den botaniska trädgården i Aswan
 
Mycket fin trädgård
 
Tombs of the Nobles, Aswan
 
Aga Khan Mausoleum
 
Muuu
 
 
Jag har varit i Haram City och besökt ett återvinningsföretag till min artikel för FuF. 
 
 
Felluca på Nilen, solnedgång.
 
Restaurant Citadel view i Azhar Park.
 
och lite street art från Mohammed Mahmood street som är täckt av revolutionär graffiti.
 
Här är vi på jazzklubb! Bandet till vänster, Bella och Fadi till höger.
Lina på jazzklubb med matchade ögon, drink och tröja!
 
Här är Andy som fotar det utbräda huset brevid Egyptiska museet. 
 
Här är mumien Ramsess III.
 
Här kommer lite bilder från vårt besök vid pyramiderna när Tim var här. Det blåste sandstorm..
 
 
 
 
Hej då!

Halvtid

Kategori: Allmänt

Vi har åkt felucca, en slags segelbåt, på Nilen. Det var dock ingen vind så vi fick köra på motorn. I stan var det kravaller, men på Nilen var det tyst och fridfullt och mörkt som ni ser på bilden.
 
Sen har vi varit på Citystars och handlat färsk fisk som vi gjorde fish and chips av, det var så gott att det redan är slut på bilden:
det här börjar likna en matblogg..
Här är vi i islamska Kairo i bazaren Khan el-Khalili och tar en te när det plötsligt dök upp en turistbuss som snirkla sig genom gågatorna. Det regnade och var iskallt så turisterna kanske inte orkade gå, vad vet jag.
Här är min favvo som röker Shisha.
Här är en annan favvo som inte röker Shisha. 
 
 

Vardag i Kairo

Kategori: Allmänt

Det rullar på här nere. Tim kom hit och styrde upp bland våra växter, får se om han lyckas få dom att leva. Nu när han är här så tänkte vi turista lite. Hitills har vi varit ute och ätit och druckit öl samt varit på Cairo tower och kollat utsikten, såhär fint var utsikten i solnedgången:
Månen syns genom smoggen. I mitten ser ni byggnaden som sattes i brand under revolutionen för två år sedan. På husbåten nere till vänster står det NILECITY. Rätt kul.
Detta är spetsen av Gezira, en ö mitt i Nilen, ni ser närmast, följer man Nilen söderut kommer man till Sudan!
Detta är örnen på framsidan av Cairo tower, innan solnedgång och efter.
 
Annars så försöker vi läsa på dagarna och förbereda intervjuer. Det är mycket mejla ringa runt och ringa igen och boka tider. Allt tar lite längre tid här än hemma. Så lagar vi massa mat såklart. Lite av min och Linas favoritsyssla. LIvet är fint här, lugnt och skönt. 
 
 
Här är min fina present jag fick av Nicco. Skor och poncho.
Man ser även lägenhetes fina färger, gröna dörrar och gula väggar.
 
Här är Lina på restaurang Abou el Sid, en sk hipster-egyptrestaurang. 
 
Här är Linas Fettah. Sjuuukt stora potioner. Vi kunde ha delat på en.
 
Det var allt sålänge.

Vi pluggar på!

Kategori: Allmänt

Här är det man kallar Garbage City, en stadsdel där människorna lever av återvinning. Kairo har stora sopproblem, men här har man gjort det till buissnes. En del har tjänat stora pengar på att smälta ner t.ex. plast och sälja i kuber till Kina. Många lagrar soporna på taken, som ni ser på övre bilden, eller utanför dörren, som ni ser på undre bilden. Och vissa våningar bor det bara getter eller kossor på, dom hjälper till att äta upp organiskt avfall. Förr hade man grisar (som äter allt), men regeringen kom, i samband med svininfluensan, och dödade alla grisar. 
 
Lina framför en moské i solnedgången. Vi letade förgäves efter en sportaffär men förirrade oss i trånga gränder där det låg allt annat utom sportaffärer.
 
 
Lina är glad över vår lyxlunch i solen.
 
Sähär ser det ut när vi pluggar på Costa.
 
 
 
Fler bilder kommer snart!

KAIRO! Hello! We have missed you!

Kategori: Allmänt

Nu har vi varit här i nästan 2 veckor och börjar känna oss lite varma i kläderna.
Ni får en härlig sammanfattning i bilder!
 
Detta är på morgonen på flygplatsen efter en sömnlös natt.
 
Framför blå moskén i Istanbul efter en lång natts flygning och eftersom vi inte fick tillträde till rummet förräns kl 11 så vandrade vi runt allmänt trötta och miserabla.
 
Lyxte på The House Café i Istanbul.
 
 
En är kaffe och en är te, gissa vilken!
 
Sen kom vi till Kairo. Detta är första mötet med vår fina lägenhet.
 
Här är vår diskho. Dansken som bodde här några månader (eller år?) innan oss var vänlig nog att lämna en odiskad stekpanna.
 
Här är vårt kök, lägg märke till vasen med plastrosor med glitter på.
 
Här är vårt vardagsrum med utgång till takterassen.
 
Här är vårt lilla hus på taket sett ifrån takterassen.
 
Här är vår utsikt och våra grannar!
 
Detta är Tahrirtorget. Fortfarande tältar det människor här, två år efter revolutionen.
 
Här är vi på fest! Fadi spelar Oud, till vänster är ett par fransmän och en belgare, till höger Ahmad.
 
Fine dining i Zamalek! Tjejen på bilden är 28, även fast hon ser ut som 27.
 
PUSS på er!
 
(Stefanos och Linas familj. Tyvärr har Lina tagit alla bilder och saknas därför på bilderna. Vi lovar att kompensera för detta i nästa blogginlägg då jag ska tvinga Lina att vara med på samtliga bilder. Då ska ni även få en efterbild på toaletten (som Lina har städat)
 

KAIRO dag 29 - 33

Kategori: Allmänt

Kom fram på torsdagmorgon klockan 6. Bussresan gick smärtfritt. Blev attackerade av taximän och tog en taxi till hostelet. Vila oss ett tag. Gick ut och promenerade mot Azhar-moskén. Gick lite vilse och hamnade på en testosterongata med massa män som skrek åt oss. Gick därifrån snabb som ögat. Hittade en mängd moskéer, men ingen var den vi sökte. Till slut hittade vi och där stod Bellas kompis Fadi och väntade lite smått oroligt då vi var över en timme försenade... Gick och drack te och pratade politik. Sen shoppade vi lite i bazaren Khan al-Khalili. 
Därefter hem till Fadi, drack te och blev bjudna på middag. Prata politik och kollade på nyheterna. 
Kom hem vid elvatiden till hostelet. Bella skypa och då stängde regeringen av internet. Inga telefonnät fungerade heller. 
Nästa morgon låg en konstig stämning i luften. Efter fredagsbönen skulle demonstrationerna börja. Lina och jag tog beslutet att dra ifrån hostelet så vi inte skulle fastna där då det låg vid den stora mötesplatsen. Vi åkte till pyramiderna i Giza. Vandrade runt och blev trakasserade av både barn och vuxna. Jag hade nån typ av solsting och var sjukt trött. När vi var klara tog vi en taxi tillbaka mot downtown. Vår taxichaufför Adel provade flera olika vägar men kom inte in i downtown. Demonstranterna gick i tåg över broarna, polisen hade spärrat av all biltrafik och tårgasen sved i ögonen. Till slut gav Adel upp och slängde bak lite foton på sin familj. Han bjöd in oss till sitt hem och sa att vi skulle vänta där några timmar tills det värsta var över. Med viss tveksamhet tackade vi ja till detta erbjudande. Vi fick te och middag och satt och följde utvecklingen på nyheterna. Det lugnade inte ner sig och vi kunde inte ta oss tillbaka till downtown ikväll så vi fick spendera natten hos Adel och hans två döttrar och fru. Dom var så snälla och vänliga mot oss, proppade i oss massa mat och vi sov som små paschor i döttrarnas sängar medan skriken från demonstranterna hördes hela natten. 
Nästa morgon fick vi frukost och sen skjutsade Adel oss tillbaka till vårt hostel. Det var konstig stämning på hotellet. Alla där hade gråtit från tårgasen igår och vissa hade varit ute och demonstrerat eller fotat osv. Killen i receptionen hade suttit där i ett dygn och hade inga svar att ge till alla som ringde hysteriskt till hotellets telefon. Vi var vid gott mod och beslutade oss för att gå bort till demonstranterna på Tahrir och kolla läget. Vi tog med oss en finska som varit ute och demonstrerat hela natten. På torget var det en hätsk men glad stämning. Folk kom fram för att berätta och folk hjälptes åt med att göra vad som behövdes nu när polisen var borta och alla affärer osv stängda. Civila tog hand om städning och fungerade även som trafikpoliser, en känsla av att alla hjälps åt och att det går att förändra låg i luften. 
Efter detta bestämde vi oss för att ta Linas grejer och bege oss till Fadi eftersom det började fyllas på med mer och mer demonstranter i downtown och vi var rädda för att Lina inte skulle kunna ta sig till flygplatsen om vi väntade längre. 
Vi tog en taxi till Fadi och hängde där ett tag. Sedan försökte vi få tag i en taxi till Lina. Det var omöjligt. Utegångsförbudet började och gatorna blev mer och mer folktomma, till slut fanns inga bilar alls ute. Fadi hittade en kille som kunde köra Lina, men när vi en timme senare skulle möta honom hade han ångrat sig. Han sa att millitären spärrat av gatorna, inga bilar är ute, det är omöjligt att få tag i någon som vill köra eftersom det är farligt att vara ute. Från Fadis takterass hörde vi skrik och såg folk som sprang omkring och moskén ropade ut ett meddelande att alla i området skulle hjälpas åt att vakta husen och affärerna eftersom plundrare fanns på gatorna. Lina ringde ambassaden som sa åt oss att absolut inte gå ut och att hon definitivt kommer missa sitt flyg. Det var tråkigt, men vi fixade snabbt en ny biljett till Lina (på samma flyg som Bella!) med hjälp av bästa Tim och höll humöret uppe. 
Under natten hörde vi skrik och skott från vapen. 
Nästa morgon tog vi en taxi till hostelet för att hämta Bellas saker. Duschade och fick sedan tag i en taxi för att åka till flygplatsen. Hittade nån affär som var öppen på vägen, och köpte på oss torrt bröd. 
Kom fram till flygplatsen. Det var kaos per definition. Människor var helt vansinniga. Vi satt oss på våra väskor utanför i solen och då ringde dom från flygbolaget och sa att vårt flyg var försenat till imorgon klockan 12.45. Vi bestämde oss för att stanna på flygplatsen. Vi fick tag i lite mat med nöd och näppe och hittade en fin, lugnt plats i ankomsthallen där vi stannade tills nästa morgon. Vi sov på tre stolar var som vi satt ihop till en säng. Det var ganska skönt faktiskt. Massa folk satt fast på flygplatsen i samma situation som vi, folk gick omkring i mjukiskläder och borstade tänderna, några japaner tvättade håret i handfatet osv. 
Nästa dag begav vi oss till avgångshallen där det rådde kaos precis som igår. Vi trängde oss innanför säkerhetskontrollen till gaterna och sedan började helvetet. Det gick inte att gå, knappt att stå. Det var så mycket folk och så mycket väskor. Vi hittade inte vår incheckningsdisk och ingen personal visste någonting. Tavlan med avgångarna var inte uppdaterad och det stod ingenstans vart vår incheckingdisk var. Folk grät för att de blev mosade i trängseln, flera killar rök ihop i slagsmål och tre kvinnor svimmade. Efter att ha trängts runt i två timmar var vi desperata. Vi visste inte vad vill skulle göra vi hade provat allt. Klockan var 14, det var då vårt plan skulle gå, vi visste inte om det var försenat. Lina satte sig ner och grinade. Vi gjorde ett sista ryck och trängde oss fram till en kö som blivit kort, där det förut vart omöjligt att ta sig fram. Det var vår kö till Prag! Al-hamdullilah.
Vi blev på sjukt gott humör. Sprang till passkontrollen och Bella skällde ut en man som trängde sig. Steg på planet och var helt utmattade men glada. 
Kom fram till Prag tjugo i åtta och flyget till sthlm gick 20. Efter att vi ruschat till transferdisken för att få vår biljett, sa tjejen bakom disken att vi inte hinner. Lina började gråta igen. Dock fick vi fick ett sjukt fint hotell, middag och frukost. Känner oss väldigt nöjda med det. Sov törnrosasömn i varsin dubbelsäng och vaknade som nya människor.
Slut på resan! Nu åker vi hem om en halvtimme. Ses snart!
PUSS

DAHAB DAG 22 - 28

Kategori: Allmänt

Vi tog en delad taxi till Aqaba som ligger längst ner i Jordanien vid röda havets kust. Därifrån tog vi en båt över till Nuweiba i Egypten. Båtupplevelsen var fin. Vi satt i solen och åt mackor och drack kaffe, blev bussade till båten och tvingade att kliva på två timmar innan den skulle avgå. Alla turister var tvungna att sitta tillsammans, Lina blev upprörd. Sen köpte vi chips och chillade. Sen kom vi fram till en smått kaotisk hamn, fick våra visum, trängde oss i en kö och sen förhandlade vi med lite taxichaufförer, delade taxi med en amerikan och två spanjorer till Dahab. Checkade in på Penguin hotel och åt en god middag. 

 

Veckan i Dahab går att sammanfatta enligt följande:

 

Sitta på terassen i solen

Läsa

Mat

Milkshakes

Backgammon

Snorkling

Öl

Dyk för Bella

 

Fin solsemester helt enkelt. Som lilla Thailand, fast lite mer backpack och dyk. 

 

Roliga händelser:

Avkoppling förlänger livet

Läsa bra böcker

Snorklingen i dödshålet (googla blue hole om ni vill veta mer)

Lillen och blindisen, fina kattbebisar

Mat är gott

 

Tråkiga händelser:

Linas råka formatera sitt minneskort - alla bilder försvann

Bella snorade överallt

En smula uttråkning

Lina råka förolämpa en stolt arab

Att bli tagna för ryssar

 

Vi har dessvärre bara en bild ifrån detta semesterparadis:

Lina skär en tomat med ett kreditkort på en gammal pizzakartong.

 

Nu åker vi till Kairo!

 

Tjohejhejhej!

WADI RUM DAG 21

Kategori: Allmänt

Tidigt, tidigt på morgonen hoppade vi på bussen och blev omedelbart attackerade av en man som ville sälja oss ett boende och en jeepsafari i Wadi rum, och vi var tvungna att bestämma oss nu! meddelande han hetsigt. Eftersom vi inte hade något ordnat och inte riktigt hade alla hästar hemma klockan 6 på morgonen sa vi okej, mannen fick betalt och hoppade av bussen. Kunde vart en luring, men det var ok och vi kom fram i Wadi rum och fick te och Bella kom genast ihop sig med en högmodig man i beduindräkt som hon omedelbart bestämde sig för att ogilla. Vi fick en chaufför som var knubbig och luktade svett. Såhär i efterhand tror vi att han hade en häst bortsprungen så att säga, för han körde rakt ut i öknen, drar i handbromsen, mumlade något ohörbart och sprang ut ur bilen. Vi satt kvar och undra "jaha? vad är det vi ska kolla på här?" När vi frågade hur gamla inskriptionerna på bergväggen var, sa han 2,3 years maybe (det var nabatheerna som gjorde dom). Helt plötsligt drog han i handbromsen och skrek "photo!". Han var knäpp helt enkelt. Jättedålig tour verkligen! Kallt som fan var det också, och Bella hade feber. På eftermiddagen kom vi till beduintälten och Bella deckade, Lina läste tills det blev mörkt och vi fick mat. Efter maten var det en tryckande tystnad i tältet och hälften av gruppen gick och la sig klockan 7. Kvällens höjdpunkt var den tyska flickan som levde ute med beduinerna sen i oktober, nöjd med livet (och antagligen kär i en av killarna) gled hon runt i prasselbyxor, fleecetröja och tofflor med ett förnöjt leende på läpparna. Lina pratade också arabiska med en av killarna och lyckades föra ett väldigt långt och sammanhängande samtal som Bella fattade ungefär 40 % av. Sen var det äntligen läggdags klockan halv nio, Bella hade feberfrossa hela natten och tältet var ca 5 grader. Nästa morgon gick vi upp tidigt, Bella grät vid frukosten för att hon mådde så dåligt och sen fick vi som pricken över i:et åka på flaket hem där det blåste isvindar. 

Men! öknen var i alla fall vacker som en dag. Synd på vädret bara. 

PETRA DAG 19-20

Kategori: Allmänt

Gick upp hiskeligt tidigt för att hinna med bussen halv sju. Spillde ut massa te i bussen och somnade sen typ. Åkte igenom nått helt konstigt vitt dis. Vi spekulerade i om det kunde vara nån fabrik eller ett tätt moln, men vi vet än idag inte riktigt vad det var. Vi utgår från att det var dimma. Sen hände det inte så mycket mer på den bussfärden.
När vi kom fram hitta vi ett fint hotell som vi prutade ner. Sen åt vi lunch i solen och sen så gick vi ner mot Petra. 
Petra var alltså Nabbaternas huvudstad med storhetstid kring 0-talet, enligt vår tideräkning, då staden hade 3000 invånare. 
Berömt är denna siq

Det är en klyfta i berget, 1,2 km lång och den naturliga ingången till staden. 
Efter detta kelade Lina lite med en katt i solen, medan vi satt och beundrade The Treasure (Khazne al-Firaun) en 40 meter hög byggnad som döptes efter nån lirare som sägs ha gömt en skatt uppe i örnstatyn (typ 39 m upp). 
(tyvärr inget foto på the treasure, ni får nöja er med Lina)
Sen klättrade vi upp till the high place of sacrify.
En plats högt uppe på berget där man tror att det offrades.
Sedan mötte vi en bediun och gick ner med han, hans hund, hans åsna, hans släkting och dennes åsna. Åsnorna är fantastiska på att gå i trappor. Sen promenerade vi genom en dal tillbaka mot teatern och the royal tombs. Här är the royal tombs i solnedgången:

Sen drack vi te och småpratade med några uttråkade försäljare. Sen gick vi hem och rådeckade ett par timmar. Tog oss upp och ut för att äta middag.

 

Nästa morgon ville vi ta en alternativ väg in i Petra, genom en tunnel, i en klyfta över/runt ett berg, typ. Men blev stoppade av en suris i en vaktkur. Han sa typ, turister hittar inte den vägen. Så vi tog snällt, men lite arga, vägen genom siqen igen. 

Gick mot Petras stadskärn och kolade på the royal temple och Qasr el-Bint bland annat. Sen tog vi vägen upp mot klostret, drygt 800-trappsteg senare var vi uppe. Fint kloster! Fin utsikt! och vi hade en jättemysig pick-nick:

 

Proppar chips:
Sen gick vi ner, kolla på solens nedgång från tombernas höjder och gick tillbaka i mörkret. Slut på Petra!

DAG 12-18 DAMASKUS (och lite AMMAN)

Kategori: Allmänt

Måndagen inledes med en lååång frukost med kanadensiskan vi delar vardagsrum med. Sedan gick vi till gamla stan, besökte Umayyad moskéen iklädda cloaks, typ dukar, som en stor grå bordsduk. Det är världens finaste moské. Platsen har sedan flera tusen år varit helig. När muslimerna tog över området kompromissade man och lät en del av moskéen vara till för de kristna. Umayyaderna byggde moskéen i början av 700-talet. Johannes döparens (Yahya ibn Zakariyya inom islam) huvud sägs förvaras i den västra stora bönehallen, men huruvida det stämmer är mindre klart. Man hittade ett huvud begravt på den platsen, men det är troligtvis inte Johannes döparens. Däremot finns Saladins kista i den östra byggnaden, muslimernas ledare under det tredje korståget. Och Husayns (Alis son, Mohammeds dotterson) huvud i den södra byggnaden, dit vallfärdar shiior från hela världens för att kyssa den lilla silverlådan och beklaga den store imamens död. Dock är det inte säkert att hans huvud finns kvar, resten av kroppen är begravd i Karbala i Irak.

 

Efter detta besök gav vi oss ut och shoppa, Lina handlade nya kryddor och av den tandlösaste äldre man som stod att finna (vi känner att dessa är mer pålitliga än de välklädda yngre herrarna) och blev glad. Sedan satt vi oss och drack te och kolla på folk. Här är Lina:

 

Värt att notera var en svensk-syrian vid bordet intill som vi konverserade lite med och att det på gatan gick en uppklädd ung tjej fram och tillbaka som plutade väldigt, väldigt mycket med läpparna medan hon blev filmad. Sen gick vi hem, drack mer te och fikade. Gick till Houssam (Bellas gamla lärare) och råkade hamna mitt i en studiecirkel på arabiska. Något obekvämt. Sedan gick vi till ett café vid Bab Sharki på posikväll. Mycket vackert, stojigt, rökigt och livligt. Lina sjöng födelsedagssången på fyra olika språk (eftersom klockan var efter 12 och det var Bellas födelsedag). Taxi hem och föll utmattade i säng.

 

Nästa dag, tisdag, sov vi länge, åt en låååååång frukost och Bella fick en present av kanadensiskan bestående av fin choklad från Belgien och syriskt godis. Sen ut och vandra på stan, mot Abu Romania som är en lite fin del i Damaskus där många ambassader ligger och mycket fint folk bor. Vi tog en mycket god kaffe på Costa och promenerade sedan upp mot berget - berget är Jebel Qassioun så ligger som en kuliss bakom Damaskus, och där sägs Mohammed ha stått och skådat paradiset. Vi tog en taxi upp eftersom vi som vanligt var lite sena till solnedgången. Kollade solnedgången och drack te, inte vet jag om det är paradiset men fina views alla falla, se här på Lina skogsvaktaren:

 

Sedan gick vi ner i mörkret och var lite rädda (för traffiken, inte för mörkret). Som vanligt fastnade vi på en refug och fick panik-ta en taxi från motorvägen. Taxichauffören hade bott i USA och ville att vi skulle bjuda honom på middag så att han kunde bjuda på ölen eftersom det var Bellas födelsedag. Duscha och fixa oss så snygga det gick. Sen till gamla stan och åt en god middag på Beit Aldar. Såhär fin var efterätten:

födelsedagsbarn:

 

Sen gick vi till en bar och drack mer vin. Mysigt dag, mysig kväll, bra födelsedag. 

 

Nästa morgon åt vi en lååååååååååång frukost och sedan gick vi till Nationalmuséet. Det var fint, dock var den klassiska delen och den moderna delen stängda för renovering. Lite trist. Sedan gick vi upp till Four Seasons (Damaskus bästa hotell) och drack en mycket god kaffe på nått flashigt ställe. Tog en service till War Panorama muséet och spenderade 15 skräckslagna minuter med att korsa den åttafiliga motorvägen. Så här i efterhand tycker vi det var en dålig idé. I alla fall, när vi till sist kom över, var muséet stängt! Det är vad man kallar ödets nyck. 

Vi tog en taxi till souk el-Jomma för att hänga lite i andra kvarter och kolla i vad som pågår där. Vi shoppade grönsaker och annat och gick sedan hemåt. Lagade massa mat, Bella gjorde Alo gobi, en indiskt kurry med potatis och blomkpl, och Lina gjorde ris a la arabia, ris med linser och lök, typ. Det var fantastiskt gott, vi bjöd den blyga belgaren på mat, han var lite spänd men tacksam, tror vi. 

 

Nästa morgon (torsdag), vakna Bella något otålig. Vi åt en lååååååååååååång frukost och gick sedan ut på stan. Tog en buss till Sayyida Zeinab moskéen, vilket är en stor shiia moské utanför Damaskus i ett område där det bor mycket iranier och irakier. Vi tog på oss en cloak, ni vet den stora duken, fast nu var den svart, och vandra runt på moskéens innegård och kolla på folk. I moskéen finns Mohammeds dotterdotter Zeinabs masoleum. Sedan drack vi kaffe i ett stort cirkustält med blandat, lite konstigt, folk. Tog en service tillbaka till Damaskus och sen gick vi och shoppa. Handlade kaffe och kaffekannor bland annat. Sen handlade vi mat och vin, en gubbe i grönsaksståndet trodde inte sin ögon när vi bara skulle ha en morot (men det var den största morot i någonsin sett!). Gick hem, laga mat, massa folk kom över och hängde. Åt mat och hade en liten födelsedagsfest för Bella, mycket trevligt. Joseph (en vän till kanadensiskan, som heter Amelie) kallade festen för "the Amelie-effect". 

 

Nästa morgon, fredag, vi hade tänkt att åka till Amman men under gårdagens fest så bestämde vi oss, på fyllan, för att stanna en dag till. Det är ju så trevligt i Damaskus! Vi åt en lååååååååååååååååååång frukost. Och såsmåningom tog vi oss ner till gamla stan och besökte Azem palace. Det är ett palats som byggdes på 1700-talet under det ottomanska riket, och har haft stor betydelse som maktcentrum i regionen. Bland annat så ansvarade palatsets härskare för att trygga de västliga vägarna för alla de pilgrimmer som skulle till Mecca, vilket betydde att man var tvungen att ha diplomatiska relationer med beduinerna och de folk som levde i öknen. Sen gick vi och åt foul på ett ställe där dom hade en fågel i en bur på en kvadratdecimeter. Sen gick vi genom gamla stan i solnedgången och Bella fota hysteriskt. Förbi och bakomat och tog ut pengar, kände oss nyrika och gick till Four Seasons och slog på stort med tre kaffe och en kanelbulle. Sen gick vi hem och vilade lite för att sen gå till Houssam på middag. Åt god mat, diskuterade politik och hade en överlag trevlig kväll. Gick hem i natten och handla bröd. Bella råka skypa till 4 och nästa morgon vakande vi dessvärre inte förrän tjugo i tolv. Något sena packade vi ihop oss och fick tag i en biljett till Amman. Se här vad vi förtjänar:

VIP! Bussresan gick smärtfritt, gränspasseringen nästan smärtfritt förutom att dom glömde stämpla våra pass så hela bussen fick vänta medan Bella sprang tillbaka. Kom fram till Amman vid 8-tiden på kvällen, taxichaufförerna stod nästan inne i bussen och skrek "TAXI, TAXI!". Vi chillade lite och en ihärdig man väntade tills vi kände oss redo att åka. Han slet i våra ryggsäckar och skrek "no problem, no problem!" Vi försökte övertyga honom om att det inte var nått problem. Sen åkte vi. Han ställde tusen frågor om våran hotellbokning och sedan fick ha nys om att vi skulle till Petra imorgon, ha skrek "you wanna go now and buy ticket?" vände på en femöring och skrek "Am I a good taxtdriver. Yes?" När vi närmade oss hotellet berättade han hur smutsigt det var där och att han visste ett mycket bättre. Vi sa att vi ville kolla detta först. När vi kom fram blev det kapplöpning till receptionsdisken. Mannen bakom denna såg oerhört trött ut. En annan blivande hotellgäst kom in och sa på arabiska "den här mannen är helt galen (taxichauffören alltså) han vill att jag ska bo någon annanstans, har ni rum lediga eller? Jag sa åt honom att sticka men han lyssnar inte på mig" När taxichauffören fattade att det fanns rum åt alla vände han på klacken. Bella sprang efter för att hämta ryggsäckarna. När vi kom ner till bilen ville Bella betala men han hade ingen växel, skrek att jag skulle växla där och pekade på ett parfymstånd. Dom kunde inte växla. Då flög han in i baksätet la sig över hela framsätet och kom ut med lite pengar, skrek: "This is five, ok? this i 2 ok?" Bella tog två dinar och släpade ryggsäckarna uppför trapporna, helt slutkörd, vilken pärs. 

 

Sen gick vi ut och åt en god middag med livemusik, se här:

 

Sen till hotellet och sov.

 

hejhej!

 

PALMYRA dag 11

Kategori: Allmänt

Pallra oss ur sängen vid 7-tiden. Frukost på den småregniga terassen och packa ihop våra grejor. Satt och drack te lite för länge så plötsligt hade vi bråttom för att hinna med bussen klockan 9.15. Tog taxi till busstationen och när vi kom fram dit var klockan tio över. Massa, minst hundra olika, biljettkontor. Fråga runt lite men alla sa att det inte går någon direktbuss till Palmyra. Vi köpte en biljett till Homs istället där vi skulle byta buss till Palmyra. Resan gick smärtfritt. Kom fram och irra runt för att hitta bussen till Palmyra. Den enda som gick var full, och nästa skulle inte gå förrän sent på eftermiddagen. Vi tog därför en taxi till en annan busstation för att ta en annan buss. Kom fram, en äldre man visade oss till biljettluckan, köpte två biljetter och när killen i luckan försökte ta 300 för två biljetter istället förr 150 så sa den äldre mannen till och vi fick mer pengar tillbaka. Det var snällt.
Klev på en något skrotig buss med illaluktande gardiner överallt, men mycket barn och kvinnor tyckte vi i alla fall var trevligt. Bussen gick och Lina började må mer och mer illa. Till slut var det ohållbart, Lina satt och skakade och vi fick be busschauffören stanna. Lina gick på toaletten och kom ut och sa "kräks jag inte av det där kommer jag inte att kräkas". Så vi åkte vidare och kom såsmåningom fram och satt oss vilade lite så mådde Lina bättre. Åkte med Zackaria i en taxi till Sun hotel. Fick ett fint litet rum. Sedan rusade vi ut för att hinna upp på berget till slottet innan solen gick ner. Vi gick i ett snabbt tempo men insåg att vi nog inte skulle hinna, då stannade Mahmoud på sin kinesiska motorcykel och frågade om vi ville ha skjuts. Det ville vi såklart, eftersom det var ett nödläge. Motorcykeln hostade sig upp för branten och Mahmoud skrek: "Run, run! Hurry, no money, later!" ungefär. Vi sprang upp för alla trappor i slottet och hetstog en miljon bilder. Sjukt vackert.
Sen åkte vi ner och Mahmoud körde oss genom ruinerna som var upplysta. Jättefint. Släppte av oss och ville inte ha nått betalt, vi bestämde att vi skulle bjuda honom på middag senare. Duschade lite. Sen ut för att äta middag. Åt på Mahmouds släktings restaurant där det var en miljon hang arounds, efter ett par timmar var Lina och jag helt utmattade och gick till rummet för läsning, skype och sådant. 
Kort för er som inte känner till Palmyra:
Så är det en historisk stad ute i öknen och Syriens största turistattraktion. Stadens antika namn var Tadmor och ruinerna är nästan 2000 år gamla. Storhetstiden var under slutet av 200-talet då drottning Zenobia regerade över Palmyra. Dessvärre lyckades vi inte ta några bilder till bloggen. Ni får googla!
Nästa morgon besökte vi temple of Bel vilket är det största kvarvarande templet. Sedan besökte vi teatern och vandrade sedan bort mot tomberna. Mahmoud dök upp på sin motorcykel och gjorde oss sällskap. Vi klättrade upp i två tomber (eller Bella klättrade, Lina var höjdrädd). Det var coolt, dock lite läskigt när man skulle ner. Sedan gick vi tillbaka genom trädgården (vilket är en oas i fri översättning) där Mahmouds familj bor för att hämta hans motorcykel. Vi hälsade på hans något buttra pappa och sedan fick vi skjuts till muséet. Muséet var inte direkt mind blowing, men helt ok. Efter detta gick vi tillbaka till hotellet för att äta lunch och hämta våra grejor. Hotellägarens mamma lagade oss det godaste vi ätit hittills på resan. Mätta och glada fick vi skjuts med Zackaria till busstationen och tog bussen till Damaskus. Kom fram, tog taxi till Souk Saroja, Bella ringde till Lowai som kunde fixa oss ett rum i samma hus som Bella bodde i för två år sedan. Fick jättemysigt rum, se här:
Antikt och jättevackert. Dock frös vi nästan ihjäl första natten. Snart skriver vi om Damaskus!
So long

ALEPPO dag 9-10

Kategori: Allmänt

Går upp klockan 6. Packar ihop oss, och tar taxi till stationen. Vi ska ta tåget till Aleppo för att Bella fått för sig att det ska vara fina views. Dessvärre var Bella så trött att hon somnade och fönstret så smutsigt att man inte såg så mycket i alla fall, Lina hävdade bestämt att utsikten inte var nått jämfört med Sverige.

I alla fall, så vaknar vi och tåget står stilla. Somnar om, vaknar och tåget står stilla.. osv. Efter att ha stått stilla en timme gick vi av och kollade läget. Såhär var läget utanför:

Sedan tog det ytterligare en lång tid, men så gick tåget och vi anlände i Aleppo. Inkvarterade oss på ett hotell som hade rosa och turkos interiör och sedan begav vi oss ut på stan. Gick ner i souken som var väldigt busy denna torsdagseftermiddag. Lina handlade kryddor, vi träffade på en man som gick efter oss ovanligt länge, ihärdig men ganska trevlig. Kollade lite i hans affär, sen gick vi vilse och hämnade i nått bostadsområde där det inte fanns en taxi i sikte, Bella fick en magsjukeattack och kallsvettades och hade lite panik. Hittade ut ur labyrinten såsmåningom, tog en taxi till Beit Sassi, en restaurant som skulle ha Aleppos bästa mat. Lina åt, Bella drack Pepsi. Maten var sådär faktiskt. Efter detta gick vi upp i det kristna området al-Aziziah för att leta upp Syriens version av Starbucks - Arabica - där det skulle finnas wifi. Hittade såsmåningom cafét, drack gott kaffe men dessvärre funkade inte wifi:et. Sen till hotellet.
Nästa morgon steg vi upp, åt frukost på terassen och bestämde att vi skulle dela bil med några engelska människor för att ta oss till slottet Qalat Ja'abar som ligger i nordöstra Syrien i öknen vid Lake Assad. Efter att bilen hade tvättats noggrant gav vi oss iväg. Öken var inte värsta happeninget. Stenig sand typ, väldigt platt. Anlände till slottet som låg väldigt vackert placerat vid Eufrats kant. Det blåste och började såsmåningom regna lite, men överlag en fin upplevelse. Efter detta åt vi en god lunch bestående av fisk. Bella åt för första gången på några dagar, det gick bra. Bil tillbaka till Aleppo, fika lite kakor och te på hotellet. Sen ut på stan som var rätt stängd idag eftersom det är fredag. Hitta en tom restaurant där maten var mindre god. Sen till internetcafét, sen var klockan halv tolv och det regnade mycket. Våra pengar var slut och vi försökte hitta en bakomat, vilket visade sig väldigt svårt, alla var out of order. Sprang runt halva stan, till slut hittade vi en bank of jordan som räddade oss. Hotellet och sov. 

LATTAKIA dag 8

Kategori: Allmänt

Bella vaknar mitt i natten, magsjuk. Nästa dag spenderas på hotellet. Lina läser, Bella sover. Det regnar. Framåt kvällen pallrar vi oss ut och äter (Lina åt) middag på ett italienskt ställe. Sedan tar vi en prommis på stan, kollar på krimskrams. Halvletar skor till Lina. Köper ett paraply. Lina går till hotellet, Bella till internetcafét och skypar. Inte världens mest händelserika dag.

LATTAKIA dag 7

Kategori: Allmänt

Upp klockan är 8. Packa ihop oss, fixa frukost och gick ner och vänta på bussen. Det regnade, men Bella hittade sin bil:

Till Tripoli. Sprang runt runt runt i Tripoli och försökte hitta en buss/service till Lattakia. Människor visade oss hit och dit. Mafi - fanns ingen. Blev lite trötta. Tog en taxi till ett annat torg vi trodde bussen skulle gå ifrån, vilket visade sig vara ett kvarter därifrån, och samma torg där vi precis hade varit. Tröttsamt. Sista försöket, fråga runt, äntligen hitta vi en shared taxi som skulle gå till Tartus, i alla fall en bit på vägen. Mannen som körde bilen var fantastisk, han gav oss apelsiner, bananer, bröd, cigaretter och skrek och skrek om sin son doktorn i Ohio. Framme vid gränsen skrek han på gränskontrollanterna med samma entusiasm. I den syriska kontrollen tog det lite längre tid, då skrek han gris! och diverse fula ord. Tullen kolla bilen och han peka på oss och sa kolla - två utlänningar. Jättekul faktiskt. Sedan var vi framme i Tartus, blev avsläppta vid busstationen, tog en storbuss till Lattakia. Taxi till hotel. Rummet hade en svag doft av kattkiss men ändå toalett i rummet och utsikt över parabolerna så det var okej. 

 

Tjo!

BCHARRÉ dag 5 - 6

Kategori: Allmänt

Dags att lämna Beirut. Vi tog en buss till Tripoli. Killen på bussen blev lite kär i Lina, Lina var inte kär tillbaka. Blev avsläppta i en rondell, där vi sedan väntade i 2 timmar på nästa buss. Bussen kom (till slut), väntade ytterligare en halvtimme på bussen. Sen åkte vi! Upp i bergen. 

Väldigt vackert, försökte desperat hålla ögonen öppna eftersom vi var lite trötta efter allt väntande. Kom fram till Bcharré lagom tills solen gick ner bakom de magnifika bergen. Skulle betala och plånkan var spårlöst försvunnen, halvpanik! Men vi hittade den. Hade fått tips om hostel Bauhaus, vi hittade en skylt,men inget hotel. Gick upp och ner i trapporna och knackade till slut på en dörr. En liten pojke öppnade, hans mamma ringde ägaren (vilket var hennes man) som kom i ilfart för att installera oss på detta otroligt trevliga hostel. Gick och åt (vilket verkligen var på tiden) en trevlig middag på ett tomt ställe som hade en kamin man kunde värma sig vid (lite kyligt uppe i bergen). Nästa morgon vakande Bella med tuppen och Lina såsmåningom. Ut och åt konstiga mackor till frukost, men dom gick ner. Vandrade ner i Qadisha Valley till det gamla klostret Deir Mar Elisha som ligger insprängt i bergsväggen. Det var en slingrande väg ner, mycket trevlig promenad. Klostret var fint, men lite kitsch (som vanligt). Sedan klättrade vi upp i en grotta och åt medhavd matsäck. Mysigt! Därefter gick vi tillbaka upp, vilket var en aning mer ansträngande, men fortfarande trevligt. Bella utmanade döden och klättrade upp på en sten, se här:

 

 

Lite fler bilder från vår hike nere i dalen:

 

Därefter besökte vi ett internetcafé där det inte var så mycket happening mer än småkillar som chattade och kollade på lättklädda tjejer på facebook. 

Läste lite på hostelet och gick sedan och åt middag på ett tomt ställe där dom bara hade deprimerande turistanpassad mat. Bellas bakpotatis var skivad potatis och Linas pasta var ok, salladen var inte alls orientalisk. Men vi var glada ändå. Hem och sova! 

 

 

 

puss

BEIRUT dag 3-4

Kategori: Allmänt

hejhejhej!
nyårsafton.. vi sov länge, 10, 11 nått sånt. Duschade en himelsk dusch. Gick till det franska cafét Paul och åt en himelskt god frukost. Sedan taxi till Sin el-Fil där det ska finnas en art center. Taxichauffören hittade efter vissa svårigheter och vi fick kolla på fina foton, mestadels porträtt.
Sedan en pittoresk promenad längs med motorvägen för att komma till nationalmuséet som dessvärre var stängt. En ny promenad ner mot downtown, fotade en del, korsade en del vägar på liv eller död. Inhandlade strumpbyxor och andra nödvändigheter. Sedan mer promenad! Mot en gata som Bella fått för sig hon vill besöka. Det börjar skymma, vi är lite trötta och hungriga, och så går vi vilse. Efter många gator kom vi ner till strandpromenaden, akutinhandlade en cheeseburgare och cola, efter denna energikick promenerade vi hem och tog denna bild:

En moské.
Efter detta tog vi denna bild:
Lina framför en moské.
Sedan gick vi hem, drack bubbel och sminkade oss. Så här såg Bella ut när hon sminkade sig:
Sedan gick vi ner i receptionen och de som jobbar här kunde inte förstå att det var samma tjejer de nu hade framför sig. Lina och jag vet inte hur vi ska ta det..
Sedan ut på stan, var på place de Etoile och åt middag på en italiensk restaurant med öppen bar. Maten var helt ok, Bella hann bli småpackad och Lina var salongs. Vi missade typ tolvslaget för att då betalde vi notan. Massor med folk, hög musik och massa människor i hattar och med saker som förde oväsen. Bra stämning! Lite osköna killar som förföljde oss när vi gick mot Gemmahzeh. Folk hänger ur bilarna och skriker, sjukt mycket folk! Härlig stämning. Sedan fick Bella för sig att vi skulle gå till Achrafiyeh, så vi tog Sankt Nicholas steps upp, sedan gick och gick och gick vi, Lina hade fruktansvärt ont i fötterna och Bella försökte lätta upp stämningen vilket inte funkade nå vidare. Vi kom fram till slut, gick in på lemon bar vilket var Beiruts version av soapbar framåt småtimmarna. Bella drack alldeles för många yelloshots. Usch.
Sedan vidare, Bella var packad och tyst och Lina konverserade med en kille från Uppsala. Sedan ville bartendern ha 50 dollar för två öl, Lina blev skitförbannad, taxi hem till hostelet.
Bella ville gå till nattklubben under hostelet det ville inte Lina, hon gick och la sig, Bella satt och drack öl och sludderpratade med killen i receptionen, insåg att hon var alldeles för full för att komma in på nån nattklubb. Deckade.
Nästa dag mådde Bella sådär, Lina mådde bra. Efter att ha sovit/läst fram till kl 15 pallarade vi oss ut och hittade den mest perfekta pizzerian du kan tänka dig. Allt var perfekt, pizzan var fantastisk, såhär glad var Bella:
Tog en kort promenad och tillbaka till hostelet, chips, kakor, surfa, läsa, sömn.
puss

Beirut dag 2

Kategori: Allmänt

Händelserik dag.
Det börjar med att Lina kommer instormande arg som ett bi med lödder i håret och skriker:
- Det finns inget vatten!
Efter detta åkte vi (detta vi är även inkluderat en engelsk tjej vi delar rum med) med en onödigt sur taxichaufför till busstationen, tog en service till den lilla staden Jonieh, från vilken den skräckinjagande telferiq går - en kabinbana med vilken man åker upp längs berget för att besöka den libanesiska jungfrun Harissa. Vacker utsikt. Lina var livrädd. Statyn och området var kitsch (tycker Bella).
Sen åkte vi till Nahr el-Kelb (hundens flod) för att spana in lite inskriptioner som arméer ristat i gorge-väggen för att tacka för goda passeringar genom den enda genompasseringen genom berget i krigstider. Det fanns gammalt och nytt. Lagom upphetsande. 
Sen tog vi en taxi längs med floden upp på berget för att spana in Jeitta Grotto, Libanons kandidat för de sju underverken. Det var fantastiskt! Gud vilken grotta! Googla så får ni se bilder. 
Sen åt vi lunch på en helt tom restaurant med julpynt, som även det gick i kitschens tecken, och hysteriskt rolig julmusik. Faktiskt riktigt god mat, men mycket bisarrt med den uppoppade piff och puff-musiken till.
Sen åkte vi tillbaka till Beirut i den ngt kaotiska trafiken. Såg smutsiga barn som sprang mitt på motorvägen och hängde på bilarnas backspeglar. Livsfarligt, jag fick ont i magen.
Sen blev vi avsläppta på motorvägens refug, sa hejdå till den engelska tjejen, och gick sen trycka mot en vägg och garvade tills vi kom på säker mark. 
Sen började det ösregna, Lina sov sin törnrosasömn, Bella försökte hysteriskt skypa fastän nätet inte funka, gick ut och köpte mat istället, åt på rummet, gjorde te och läste goda böcker. 
Slut på dagen!
Puss

Beirut dag 1

Kategori: Allmänt

Nu är det morgon, solen skiner och vi har havsutsikt från vår balkong.
Skickar lite solenergi till Stockholm!

BEIRUT!

Kategori: Allmänt

Nu har jag och lina landat i Beirut, här är vårt fashionabla rum.

Håll i hatten!

KARAKORAM HIGHWAY

Kategori: Allmänt


The bus was full enough for leaving. The views along the road Kashgar - Tashgoran was amazing (see facebook for pictures). There were a lot of travellers on the bus, all waiting for the border to open the 1 May. We had fun in Tashkorgan visited a fort, walked around, ate some food and drank beer.

 

Next day we passed the Chinese custom, and about 200 passport controls. We got stuck in the snow and everybody has to help with digging, pushing and such, still sick I wasn't too much help. Later we also have to take rocks from the road.

 

Late evening we got to Pakistan and Sost. It was completely dark because there was no electricity and the custom people were stoned. Finally in Pakistan! I thought. Sost is a really small place but still everybody runned up and down on the street very confusing but at after a while we found a hotel some food (I was finally well again and starving!)  A cold shower and then bedtime.

 

Next day I runned around and tried to change my dollars for some Pakistani rupie, but it was impossible. This most be one of the few place on earth American dollars isn't a good value. We had breakfast and left with our Chinese sleeper bus. The views again amazing, I just wanted to jump off and stay, but as my flight left in 2 days I didn't. All the other guys jumped off in Karimabad that seemed to be a really nice place. We stopped for food after a while in a simple lunch place, there was one room for men and one in the back for women. I sat down with the men I knew from the bus and no one seemed to mind. It's interesting how much nicer the mens room are than the one for women. 

Then off we go. A lot off heartbreaking views and in the evening we arrived in Gilgit. I decided to stop there over night, mostly because the areas I have to pass down to Islamabad was known as a little "bad" areas and the Lonely Planet said to avoid travel in night time. Now with the result in my hand I should have continued.

Anyway, a met this old man on the bus who was really nice to me. He was from Peshawar, belonged to a tribe there and had travelled a lot. He was so not judgemental and really nice. 

 

I got a room in a hotel on the bus station and then asked the guy in the reception if he knew any internet close by. He ordered a guy to give my a ride. A got a ride down to town, and the driver refused to take money for it. The interetplace was broken, a walked around and asked some people for intenet, a man who owned a guesthouse offered me to use theirs. The electricity went off and the man offered to help my buying a suitcase I needed to buy. We drank tea and he bargained for me. He carried all my stuff and then let my use internet again when electricity got back. I met his brother and some other people, and a cute kid. Then I got french fries and a ride back in their military jeep from the 50ties. He refused to take any money and said I was their guest. Really nice people.

 

I think all this "taking care off" might be because I'm alone as a girl, problebly they feel sorry or worried for me, but it is problebly also normal "muslim hospitality" - whatever it is the people are so friendly and nice.

 

Next morning the bus for Islamabad left 8 a clock in the morning. My flight from Islamabad was 4.30 next morning. Only men in the bus except me and 2 French girls, one from the embassy and one working with NGO.  We drove, the views was stunning. Suddenly there was a load sound, a big rock had fell on the drivers window. We stopped and everybody was a bit upset. The window was crashed, but not broken, right were the driver needed to see. If the window broke he could have driven off the road and off from the steep. A bit scary. 

Anyway, I was really worried for my flight as the bus to me looked undrivable, but as we are in Pakistan we just continued driving, the driver looking on the side of the crashed area he was leaning a lot to the left and couldn't had much sight at all to the right. This did reduce the speed a lot. I was still very worried about my flight, tried to ask a little how far it was to Islamabad, but got answers like "Inshallah you will make it" and didn't really care after all. If I make it I make it I thought, and that's the idea of "Inshallah" I guess. 

We got to Islamabad 4 a clock and my calm mood was long gone, I was really stressed out. Got a taxi driver to drive as he stole the car to the airport ran past all the lines and stressed the security, got to the gate and it says: 5.30 instead of 4.30. The time was now 4.30; I didn't really get it, one hour later? I asked the girl behind the desk, she laughed and said: "do you know how often I get this question" I laughed and didn't understand but didn't care; I was going to make it! Then she gave me some forms to fill in, one with my address in New York, I didn't really had an address jet and my friend in NY was sleeping and didn’t answer her phone, I tried to make an address up but was too tired. I thought: if I'm going to miss my flight because if this it's almost funny ... almost. Anyway I stood there looked a bit sad and she let me through after a while. I made it! But I'm really sad I didn't have more time in Pakistan. My few days here was really promising and I just wanted to stay, something feelt like home. Want to go back and do the Karakoram by bike, would be great!