belson

VLADIVOSTOK

Resan hit är det mest konstiga jag varit med om i resväg. Klockan är 6 på morgonen när jag anländer till den kinesiska gränsstaden. Gränspasseringen öppnar inte förens om två timmar men redan är salen fullpackad. Packad till bristningsgränsen med otympliga vävsäckar och ryssar som trycker sig in genom dörren och fyller varenda vrå av salen. Det är två timmar kvar tills tåget går, inte för att jag vet vart någonstans det går, ingen pratar engelska.

Tåget är lika fullt som stationen. Ryssarna är bullriga, klockan är tio på förmiddagen och hälften dricker öl och vodka till sina instant nudels. Straxt innan tåget anläder blir det plötsligt full aktivitet. Alla börjar linda kläder runt benen, runt magen, stoppa in i armarna. Vika ihop vodkafalskornas kartongboxar och stoppa innanför byxorna. Jag fattar ingenting. Är det här någon typ av smuggling? När tåget stannar blir det kalabalik, jag trycker mig ut med mina väskor och tittar på köerna som bildats, en rysk och en kinesisk, jag ställer mig i den kinesiska, det känns helt eneklt bättre än att ställa sig bland de packade ryssarna som nu ser ut som michellingubbar med allt de lyckats trycka in innanför kläderna. Kineserna i kön stirrar på mig med halvöppna munnar och vifftar sedan så jag får gå längst fram. Efter en omständig gränspassering, en fullkomligt idiotisk rysk vakt + tre timmar rysk tid är klockan plötsligt mycket. Jag lyckas utan ryska pengar men med lite tiggeri ta mig fram. En buss senare befinner jag mig i Vladivostok.

 Staden är rysk, den är sovjetbyggnader och slum och den är mäktiga statyer och pampiga byggnader. Jag vandrar över torget, ett tiotal människor håller en demonstration, har plakat och skanderar på ryska. Männen i uniform är överallt. I varje kvarter möter jag en, en polis, en millitär, en sjökapten. Alla har dom ryska hattar, höga där fram och med ryska emblem.

Konstig stad, konstiga ryssar. Jag är förundrad. Annorlunda. Jag gillar.

TRANSIBIRISKA JÄRNVÄGEN

Jag tar tåget till Irkusk, det tar tre dagar drygt, men jag är förvirrad. Hela tiden läggs tid på när vi åker västerut. Jag åker plastkart, den billigaste biljetten där man åker i öppna vagnar istället för kupé. Det är mysigt, massa millitärer och härliga människor. 

IRKUSK/BAIKALSJÖN

Baikal sjön är djupt blå och kristallklar. Världens djupaste sjö, med en möjlig sikt på 40 meter. Hela upplevelse är isig, det är isblått, iskallt vatten och en isande vind. Jag känner mig helt fri och lycklig. Går runt och insuper bara.

På transebiriska igen träffar jag Svelana, en rysk dam som inte kan engelska men som jag tycker mycket om. Jag träffar också massor av människor på tåget som är oerhört gästvänliga. Transebiriska görs nog bäst såhär. Från öst till väst, bara genom ryssland och i tredje klass. Jag ser inte en enda turist och visserligen ingen som pratar engelska heller. Men det är väl en smaksak vad man föredrar.

MOSKVA

Fantastisk stad, jag gillar. Har tappat all motivation att skriva ner vad som hände.

ST:PETERSBURG

Ännu mer fantastisk. här skulle jag verkligen kunna bo.

HELSINKI

Ironiskt nog tar jag finlandsbåt sista biten hem. Nu har jag gjort Bangkok - Stockholm utan att flyga. Rätt coolt om jag får säga det själv.