belson

Jag kanske ar lite galen av mig som bara aker till Iran sadar spontant, men faktum ar att jag kande mig lite osaker nar flertalet manniskor i flygkontrollerna fragar med skeptiska roster: Teheran?!? -Yes, sager jag och ler. Nar vi boardar fragar killen bakom disken samma fraga, och jag: Yes... da sager han: -You enjoy it! Och det kanns lugnt igen. Flera av kvinnorna ar heltackta, lite laskiga, som spoken, det skulle kunna vara vem som helst under allt det dar svarta tyget. Vi mellanlandar i Brahain och jag handlar sanna guldchoklad kulor pa taxfree, vad dom nu heter, mkt gott, har saknat choklad. Det hander en sjukt laskig grej nar vi landar. Jag laser en bok pa 900ngt sidor. Jag vet inte hur manga ord det kan vara, men manga. I alla fall sa precis, och sa menar jag precis, nar planet nuddar marken i Teheran, sa laser jag ordet Teheran i min bok. Jag lovar, det forekommer sakert bara en gang i hela boken. Jag blir lite skakad. Hur manga tillfalligheter maste inte ha latt fram till att jag var pa precis det stallet precis nar vi landar. Usch. ?Jag trodde nog inte riktigt att den har sjal-grejen var sa strang, men under flygresan satter alla kvinnor som visat haret pa sig sina sjalar. Jag har en over axlarna, jaga r ju anda utlanning tanker jag. Men ett steg hinner jag ta ut genom flygplanet sa star det nagon typ av kontrollant dar och visar att jag ska tacka haret. ?Det tar sjukt langt tid att fixa visat pa flygplatsen. JAg har varit lite orolig for det for jag hade inte riktigt alla papper och sa man behovde. Men det funka, forutom att visafabrorn var allmannt misstroende och otrevlig. Det ar freezing in Iran. Har inte snoat sahar mycket pa 40(!) ar sager en kille pa planet. Och det ar typ 10-20 minus. I alla fall sa ar Teheran som en spokstad pa natten. Till slut hittar taxin hotellet och jag deckar.?Forsta dagen gar jag runt och kollar laget. Alla stirrar saklart mitt lage ocksa. Gar pa nationalmuseet och letar forgaves efter en oppen bank. Traffar en trevlig kille pa ett internetcafe som ska aka till Sverige om ett halvar. Vi star pa gatan och pratar nar en man som satt i nan typ av kur kommer och sager nagot till killen. Han nickar och vi borjar ga. Jag forstar att det inte var tillatet att sta dar och prata. Killen sager att Iran har ett problem, de forstar inte unga manniskor. Jag undrar om det finns nagra klubbar. Det finns det inte. ?Lite senare nar jag ar pa vag hem kommer en kille och forsoker prata med mig. Hans engelska ar minimal, men han foljer mig anda. Jag svanger han svanger. Han skrattar for mycket, jag far daliga vibbar, han verkar drogad pa natt vis. Han stannar och koper nagot jag forsoker ga ifran honom men han hinner ifatt mig lite senare. Jag sager ett trevligt men bestamt hejda, trevligt att traffas. Han foljer efter, haller armen runt mig och sager att jag ar vacker och ngt annat om relationer. Jag sager att jag redan har en pojkvan i Sverige och att vi ska gifta oss. Han ger sig inte, jag sager sluta folja efter mig, fragar vart han ska och gommer mig i grander. Han ar helt kord, sjukt obehagligt. Till slut verkar han ha forsvunnit och jag smiter in pa mitt hotell. Ater vegetarisk pizza och laser och kollar CNN. Imorgon fyller jag ar.

Min fodelsedag var ju inte sadar jattetoppen. Jag vandra runt, blev lite trakasserad av nan snubbe. Gick pa ett tehus, det var val ok. Sen tog jag taxi till ett shoppingcenter som var stangt. ALLT ar stangt pa fredagar, religion gar tydligen fore komersiella intressen. Aja.. jag vandrade tillbaka, det var ratt trevligt, sag lite fina parker och sant. Sen taffsar en kille pa gatan, jag borde saklart blivit arg, men jag borjar grina och gar till hotellet. Det ar sjukt jobbigt bara, jag far flera kommentarer om sex varje dag och är lite knackt. I alla fall sa rycker jag upp mig(?) ater massa godis och laser.

Lordagen ar inte battre. Nastan katastrof. Jag gar till banken (som antligen ar oppen) och det visar sig att i Iran kan man inte anvanda internationella kreditkort. Okej jag borde kanske last UD:s reserekomendationer men vafaaan ar det har for javla land...

Jag gar till hotellet och grinar, sen kollar jag upp var svenska ambassaden ligger (stangd idag sjalvklart. Sen gar jag ut, kollar pa universitetet, gar runt i en fin park och traffar tva killar Ali och Pajam. Vi gar pa contempory art museeum och dom ar helt roliga, jag garvar. Och kosten ar bra, imponerad. Vi hanger lite, och disskuterar kulturskillnader, det ar verkligen sjukt konservativt har... eller det ar inte det som chockar mig egentligen. Utan det ar vad lite de vet om vastvarlden eller vad man ska kalla den. Facebook ar blockat, for mycket sex som Ali sager. Det ar bara sa skyddat pa natt satt. Lite laskigt. I vilket fall som helst sa foljer Pajam mig nastan hela vagen tillbaka, han ar orolig for min security som han sager. Jag undrar.. vad tror han ska handa? Efter ett tag sager han att han ar orolig for att jag ska bli kidnappad, indragen i en bil. Jag skrattar, men gar fort som fan sista biten till hotellet.

Sondagmorgon jag aker taxi till ambassaden, bankerna i Sverige ar stangda sa i morgon far jag pengar. Det forstor typ alla mina planer men vafan, jag har grinat tillrackligt. Jag gar hela vagen tillbaka till hotellet. Det tar fyra timmar. Nagra killar pa en motorcykel skriker "good sex" jag pekar fuck you. Det resulterar i att en bil med andra killar forsoker meja in mig i trottoaren men jag springer darifran. Kul liksom. Traffar i alla fall en kille som pratar svenska pa vagen hem. Lite snall men jobbig, han vill dricka te, jag sager att jag ar trott och ater en halv box choklad pa mitt rum.

Nu later det som om jag hatar Teheran. Det gor jag nog, lite. Det ar inte sa bra for turismen nar man inte kan ga ut som ensam tjej utan att bli trakasserad. Dessutom ser jag verkligen ut som en sack. Man ser inte ett uns av min kropp och jag tacker haret och stirrar inte pa nagon. Vad mer ska man gora? Men jag har faktiskt traffat en del trevliga manniskor. Och de flesta ar valdigt vanliga och hjalpsamma nar man fragar om saker och hotellpersonalen ar jattetrevliga. Om jag inte var ensam hade det nog inte varit nagra problem.

 Efter att ha väntat några timmar får jag penagr av ambassaden. Sedan lyckas jag fixa taxt till Dizin, en skidort som ligger två timmar utanför Teheran i bergen. Jag spenderar två mycket trevliga dagar här och åker skidor. Träffar en del trevliga människor och utsätts inte för något obegagligt. Trevligt är ordet.

Lyckas även ta mig tillbaka till Teheran utan större missöden, och framme på hotellet har min flygbiljett hem kommit (jävla tur) kanske är det slut på problemen. Men nästa dag får jag min tågbiljett från en resebyrå och då är den bokad till Ankara istället för Istanbul. Jag orkar inte ens bli arg. Tåget går dock vidare till Istanbul så jag ska försöka planka sista biten, eller muta konduktören.