SAIGON / HO CHI MINH CITY
Jag trodde jag upplevde galenhet i Bangkok och Phnom Pehn. Men det var innan jag kom till Saigon? Översättningen sägs vara något med syndens XX något som jag omformulerar till en känsla av ?öppenhet? som jag får. Jag gillar verkligen, verkligen den här staden men kan inte sätta fingret på vad det är. Jag stannar 5 nätter något som är rekord för en rastlös själ som min. Jag skriver massa, går runt massa massa, och sitter och tänker på café, det är trevligt här bara, jag skulle kunna stanna längre.

MEKONGDELTAT (lite olika städer)
Jag tar då en av desa tourer för att besöka Mekongdeltat som sägs ska vara vackert och blahablha så jag känner att jag inte kan missa det? Jag vet att jag inte gillar tourer och försöker ordna det på egen hand men det blir dyrt och komplicerat, Touren är billig, jag ger upp, dom vet hur man avskräcker turister att försöka göra det själv. Jag träffar lite trevliga människor, det är väl det som räddar mina tre dagar här. Annars är det fullspäckat program med risfabriker och coucousnötfarmer, men jag får i alla fall åka massa båt och det är trevligt. Vi går på en restaurant där de har en glassmeny som säger:
Wally of love
Nice chat on a sailingboat
Det är det roligast som hänt på länge, särskilt som inte personalen kan tillräckligt med engelska för att förklara vad en Wally of love består av. Vi ser en blixt slå ner typ 10 meter från bussen, det var rätt spännande också, lät förfärligt högt.

NHA TRANG
Jag åker den här jävla skitopentourbussen, dom gör det så billigt att mitt backpackersinne vägrar att göra det själv för fem gånger pengarna. Men i alla fall så har jag bestämt att bränna av hela mitten av Vietnam så fort som möjligt så det spelar inte så stor roll hur jag färdas. I Nha Trang hoppar jag innan guesthousemänniskorna hinner slå klorna i mig och promenerar tills jag hittar ett bra hotell. Mycket nöjd, duschar, går till stranden, hittar en västerländsk, skitdyr beachclub och tuppar av. Dag två är ägnad dykning, gör två dyk, det första skit och det andra skitbra. Inte så mycket fiskar men roliga grottor. Folket på båten är trevliga också. På kvällen tar jag bussen till Hoi An.

HOI AN
Efter openturhelvetet skjutsat runt oss tills vi inte har en aning om vart vi är så gör jag sällskap med en engelsk tjej och letar hotell. Vi delar rum på ett bra rum. Hoi An är trevligt, dom har en mycket autentiskt marknad med massa levande djur och konstiga lukter. Jag hyr en cykel och cyklar till stranden, det är verkligen jättemysigt. Stranden är jättestor och nästan öde, vattnet är fint och förutom att jag inte hittar någon vegetarisk mat är det en perfekt dag. På kvällen tar jag lite foton i solnedgången och går sen och äter middag med Charlotte. Dag två börjar vi dagen med att gå upp klockan 4.45 och åka på en soluppgångstur till My Son, vilket är några gamla tempel och sånt. Förutom att solen går upp när vi befinner oss i bussen är det trevligt. Området är fint och jag vandrar runt för mig själv och går lite vilse när jag försöker leka äventyrlig och går ut i djungeln. Senare tar jag bussen till Hanoi, resan påbörjas 13.30 och jag är framme 6.30 nästa dag, lite jobbigt, särskilt när en vietnamestjej bredvid mig mår illa och spyr en gång i timmen.

HANOI
Hanoi får mig inte att vilja stanna, går runt en dag och tittar på massa sen är jag klar med det här stökiga. Trött på storstad bara, vill ha något händelselöst. Bor i ett jättefint rum med aircon och stor ballkong. Det ösregnar på kvällen och åskar, jag äter jordgubbar och choklad, skriver och tittar på regnet. Dag två i Hanoi börjar bra, jag går upp klockan halv sex och springer i parken med dom tokiga Hanoianerna. Dom stretchar och gör roliga rörelser, alla råglor på mig, det roligaste jag gjort på länge, jag försöker joina ett av gängen som står och gympar men förstår inget av det som bandspelaren ropar så jag lägger ner. Sen duscha, frukost, träffar några galna danskar och iväg till en Halong Bay tour jag bokat idag. Det ska jag få ångra bittert.

HALONG BAY
Buss fyra timmar. Regn när vi kommer fram, väntar 3 timmar på jag vet inte vad. Ingen säger något och jag bråkar med alla för att dom lovat mig vara tillbaka kl 20.00 för att jag ska ta nattåget till Lao Cai men nu går tydligen inte det. Sen åker vi båt till en grotta, går runt, väntar, åker tillbaka och buss tre timmar tillbaka. Är bara arg men eftersom mitt tåg inte går förens elva tydligen så hinner jag. Somnar som en sten, vaknar 5 cm från taket med världens klastrofobi men det går över när jag slagit ihjäl mig när jag ramlar ner från sängen. Kommer fram på morgonen någon gång. åker inklämd i en minibuss dom sista milen till Sapa som är rätt uppför berget. Det är massa moln, man ser knappt något, coolt.

SAPA
Sapa är händelselöst, en liten stad i bergen, kallt och precis vad jag behöver. Träffar en jättetrevlig tjej, Jo, vi pratar och sitter på café. Första dagen ser man inte bergen, molnen är vid marknivå och det regnar. Precis efter regnet försvinner molnen och man ser bergen omkring och den utsikt jag betalar för på mitt hotellrum. Nästa dag går och jag och Jo till en by 14 kilometer från Sapa. Det är jättefint, vi pratar massa, en jättetrevlig dag. Vi har också hittat ett stamställe med västerländsk mat, gratis internet och öppen spis där vi hänger massa. Vi shoppar lite filtar och jag bokar in mig på en bergbestigning av Fansipan, sydostasiens högsta berg, 3142 m, hoppas det blir en utmaning.

FANSIPAN
De andra i min grupp är ett gäng vietnamser från Hanoi som alla känner varandra sen tidigare. Dom är hur snälla som helst mot mig, fast alla inte pratar engelska vilket är lite synd. Första dagen regnar bara, allt blir blött, vi är sena och måste klättra fort. Man tror man är fit men det är verkligen asjobbigt, mina ben känns som stenar. Jag får tre blodiglar på benet som jag måste dra bort, lite äckligt. I alla fall så kommer vi fram, äter och sitter vid elden. Natten är iskall. Dag två är riktigt tung innan lunch, jag tror jag ska dö. Vi når 2900 m och sedan går det bättre. Dag tre klättrar vi tre timmar och sedan når vi toppen, stannar där ett tag och alla tar massa galna bilder. Det är sol och perfekt.
http://app.blogg.se/index.bd?fa=image.edit&im_id=4139542#tab3
Dag fyra går vi sista biten och åker buss tillbaka till Sapa. Jag duschar och försöker bli ren, meningen är att jag nu ska korsa gränsen till Kina och ta en buss till Kunming. Har bokat en bussbiljett som jag trodde gick 19.20 men som vanligt så går inget enkelt och när bussen släpper av mig vid gränsen så står en kille där med en biljett som säger 18.30 men OK det är gott om tid ändå ända tills jag fattar att han försöker säga att det är kinesiskt tid, vadå, tidsskillnad också, ojoj, 17.30 vietnamesisk tid. Helt plötsligt har jag asbråttom. Det är fem miljoner kineser som ska in i Vietnam inför May-holliday och bara jag som ska in i Kina. En idiotvakt som jag trodde skulle hjälpa mig tar upp en kvart av min tid. Jag hetsar och kräver mitt pass, springer över bron och 10 förvirrade kineser ska hjälpa mig att fylla i alla formulär. Dom säger att jag har missat bussen, jag säger ? det har jag inte alls. Jag hinner precis. Bussen är perfekt, det är en skön säng och solen går ner över massa kinesiska berg. Träffar min första svensk (okej jag kanske har undvikit dom) vi pratar lite, sen ligger jag i min säng och kollar på den kinesiska landsbygden, fint. Sover gott Vaknar i Kunming, CHINA.