Måndagen inledes med en lååång frukost med kanadensiskan vi delar vardagsrum med. Sedan gick vi till gamla stan, besökte Umayyad moskéen iklädda cloaks, typ dukar, som en stor grå bordsduk. Det är världens finaste moské. Platsen har sedan flera tusen år varit helig. När muslimerna tog över området kompromissade man och lät en del av moskéen vara till för de kristna. Umayyaderna byggde moskéen i början av 700-talet. Johannes döparens (Yahya ibn Zakariyya inom islam) huvud sägs förvaras i den västra stora bönehallen, men huruvida det stämmer är mindre klart. Man hittade ett huvud begravt på den platsen, men det är troligtvis inte Johannes döparens. Däremot finns Saladins kista i den östra byggnaden, muslimernas ledare under det tredje korståget. Och Husayns (Alis son, Mohammeds dotterson) huvud i den södra byggnaden, dit vallfärdar shiior från hela världens för att kyssa den lilla silverlådan och beklaga den store imamens död. Dock är det inte säkert att hans huvud finns kvar, resten av kroppen är begravd i Karbala i Irak.
Efter detta besök gav vi oss ut och shoppa, Lina handlade nya kryddor och av den tandlösaste äldre man som stod att finna (vi känner att dessa är mer pålitliga än de välklädda yngre herrarna) och blev glad. Sedan satt vi oss och drack te och kolla på folk. Här är Lina:
Värt att notera var en svensk-syrian vid bordet intill som vi konverserade lite med och att det på gatan gick en uppklädd ung tjej fram och tillbaka som plutade väldigt, väldigt mycket med läpparna medan hon blev filmad. Sen gick vi hem, drack mer te och fikade. Gick till Houssam (Bellas gamla lärare) och råkade hamna mitt i en studiecirkel på arabiska. Något obekvämt. Sedan gick vi till ett café vid Bab Sharki på posikväll. Mycket vackert, stojigt, rökigt och livligt. Lina sjöng födelsedagssången på fyra olika språk (eftersom klockan var efter 12 och det var Bellas födelsedag). Taxi hem och föll utmattade i säng.
Nästa dag, tisdag, sov vi länge, åt en låååååång frukost och Bella fick en present av kanadensiskan bestående av fin choklad från Belgien och syriskt godis. Sen ut och vandra på stan, mot Abu Romania som är en lite fin del i Damaskus där många ambassader ligger och mycket fint folk bor. Vi tog en mycket god kaffe på Costa och promenerade sedan upp mot berget - berget är Jebel Qassioun så ligger som en kuliss bakom Damaskus, och där sägs Mohammed ha stått och skådat paradiset. Vi tog en taxi upp eftersom vi som vanligt var lite sena till solnedgången. Kollade solnedgången och drack te, inte vet jag om det är paradiset men fina views alla falla, se här på Lina skogsvaktaren:
Sedan gick vi ner i mörkret och var lite rädda (för traffiken, inte för mörkret). Som vanligt fastnade vi på en refug och fick panik-ta en taxi från motorvägen. Taxichauffören hade bott i USA och ville att vi skulle bjuda honom på middag så att han kunde bjuda på ölen eftersom det var Bellas födelsedag. Duscha och fixa oss så snygga det gick. Sen till gamla stan och åt en god middag på Beit Aldar. Såhär fin var efterätten:
födelsedagsbarn:
Sen gick vi till en bar och drack mer vin. Mysigt dag, mysig kväll, bra födelsedag.
Nästa morgon åt vi en lååååååååååång frukost och sedan gick vi till Nationalmuséet. Det var fint, dock var den klassiska delen och den moderna delen stängda för renovering. Lite trist. Sedan gick vi upp till Four Seasons (Damaskus bästa hotell) och drack en mycket god kaffe på nått flashigt ställe. Tog en service till War Panorama muséet och spenderade 15 skräckslagna minuter med att korsa den åttafiliga motorvägen. Så här i efterhand tycker vi det var en dålig idé. I alla fall, när vi till sist kom över, var muséet stängt! Det är vad man kallar ödets nyck.
Vi tog en taxi till souk el-Jomma för att hänga lite i andra kvarter och kolla i vad som pågår där. Vi shoppade grönsaker och annat och gick sedan hemåt. Lagade massa mat, Bella gjorde Alo gobi, en indiskt kurry med potatis och blomkpl, och Lina gjorde ris a la arabia, ris med linser och lök, typ. Det var fantastiskt gott, vi bjöd den blyga belgaren på mat, han var lite spänd men tacksam, tror vi.
Nästa morgon (torsdag), vakna Bella något otålig. Vi åt en lååååååååååååång frukost och gick sedan ut på stan. Tog en buss till Sayyida Zeinab moskéen, vilket är en stor shiia moské utanför Damaskus i ett område där det bor mycket iranier och irakier. Vi tog på oss en cloak, ni vet den stora duken, fast nu var den svart, och vandra runt på moskéens innegård och kolla på folk. I moskéen finns Mohammeds dotterdotter Zeinabs masoleum. Sedan drack vi kaffe i ett stort cirkustält med blandat, lite konstigt, folk. Tog en service tillbaka till Damaskus och sen gick vi och shoppa. Handlade kaffe och kaffekannor bland annat. Sen handlade vi mat och vin, en gubbe i grönsaksståndet trodde inte sin ögon när vi bara skulle ha en morot (men det var den största morot i någonsin sett!). Gick hem, laga mat, massa folk kom över och hängde. Åt mat och hade en liten födelsedagsfest för Bella, mycket trevligt. Joseph (en vän till kanadensiskan, som heter Amelie) kallade festen för "the Amelie-effect".
Nästa morgon, fredag, vi hade tänkt att åka till Amman men under gårdagens fest så bestämde vi oss, på fyllan, för att stanna en dag till. Det är ju så trevligt i Damaskus! Vi åt en lååååååååååååååååååång frukost. Och såsmåningom tog vi oss ner till gamla stan och besökte Azem palace. Det är ett palats som byggdes på 1700-talet under det ottomanska riket, och har haft stor betydelse som maktcentrum i regionen. Bland annat så ansvarade palatsets härskare för att trygga de västliga vägarna för alla de pilgrimmer som skulle till Mecca, vilket betydde att man var tvungen att ha diplomatiska relationer med beduinerna och de folk som levde i öknen. Sen gick vi och åt foul på ett ställe där dom hade en fågel i en bur på en kvadratdecimeter. Sen gick vi genom gamla stan i solnedgången och Bella fota hysteriskt. Förbi och bakomat och tog ut pengar, kände oss nyrika och gick till Four Seasons och slog på stort med tre kaffe och en kanelbulle. Sen gick vi hem och vilade lite för att sen gå till Houssam på middag. Åt god mat, diskuterade politik och hade en överlag trevlig kväll. Gick hem i natten och handla bröd. Bella råka skypa till 4 och nästa morgon vakande vi dessvärre inte förrän tjugo i tolv. Något sena packade vi ihop oss och fick tag i en biljett till Amman. Se här vad vi förtjänar:
VIP! Bussresan gick smärtfritt, gränspasseringen nästan smärtfritt förutom att dom glömde stämpla våra pass så hela bussen fick vänta medan Bella sprang tillbaka. Kom fram till Amman vid 8-tiden på kvällen, taxichaufförerna stod nästan inne i bussen och skrek "TAXI, TAXI!". Vi chillade lite och en ihärdig man väntade tills vi kände oss redo att åka. Han slet i våra ryggsäckar och skrek "no problem, no problem!" Vi försökte övertyga honom om att det inte var nått problem. Sen åkte vi. Han ställde tusen frågor om våran hotellbokning och sedan fick ha nys om att vi skulle till Petra imorgon, ha skrek "you wanna go now and buy ticket?" vände på en femöring och skrek "Am I a good taxtdriver. Yes?" När vi närmade oss hotellet berättade han hur smutsigt det var där och att han visste ett mycket bättre. Vi sa att vi ville kolla detta först. När vi kom fram blev det kapplöpning till receptionsdisken. Mannen bakom denna såg oerhört trött ut. En annan blivande hotellgäst kom in och sa på arabiska "den här mannen är helt galen (taxichauffören alltså) han vill att jag ska bo någon annanstans, har ni rum lediga eller? Jag sa åt honom att sticka men han lyssnar inte på mig" När taxichauffören fattade att det fanns rum åt alla vände han på klacken. Bella sprang efter för att hämta ryggsäckarna. När vi kom ner till bilen ville Bella betala men han hade ingen växel, skrek att jag skulle växla där och pekade på ett parfymstånd. Dom kunde inte växla. Då flög han in i baksätet la sig över hela framsätet och kom ut med lite pengar, skrek: "This is five, ok? this i 2 ok?" Bella tog två dinar och släpade ryggsäckarna uppför trapporna, helt slutkörd, vilken pärs.
Sen gick vi ut och åt en god middag med livemusik, se här:
Sen till hotellet och sov.
hejhej!
