Jag känner mig oerhört tråkig.
De har slutat stänga av strömmen, det gör mig glad.
Jag har nu fått två frågor om maten, så här kommer en redogörelse:
Jo, i mellanöstern är bröd en basvara. Det är bröd till frukost, lunch, middag. Man kan till exempel äta brödet med yogurt som är en annan vanlig råvara (det är väl inte exakt en råvara, jag vet inte, skitsamma) eller så kan man ha olivolja, oliver, tomatgrejs, fårost, hallomi, eller diverse tomatröror som är vanliga. Och! Icke att förglömma Hommus (stavar man så? Jag kan skriva det på arabiska. Ha!) Själv föredrar jag brödformen KAKA. Det finns olika kakor, jag anser chokladcroissant vara god (som kanske inte är så inhemsk) men dom har även mycket typ bulle-aktiga bröd, vanligen med sesamfrön eller så på.
Aja.
Jag är väl ingen gormet, jag lagar mest mat själv, pasta, tomat, tonfisk och broccoli. Annars är ris och kött (typ kebab fast godare än vår äckliga kebab hemma) eller falaffel vanlig mat.
Igårmorse var det sol när jag vaknade så jag slängde in mina lakan i tvättmaskinen och två minuter senare börjar det regna. Sen åskade det, men inte som normal åska, mer som en jordbävning. Då kom jag på att jag inte har kollat vad som händer i världen på rätt länge nu, kanske kan vara en idé.
Vi (i huset) var häromdagen på dagsutflykt till ett kloster som heter Marmousa och en liten stad som heter Maloulo. Vi mötte en fransman som för två månader sen besökte klostret, men som "blev kvar". Sånt tycker jag är lite sjukt.
Sen var vi i ett annat kloster i Maloulo där en nunna förklarade hela Bibeln på 10 minuter med gestaltande rörelser på ngt knackliga engelska. En gång i minuter skrek hon dessutom "You don't understand" och såg bedrövad ut trots att vi ivrigt intygade att vi visst förstår, men det vägrade hon att tro på. Hon var fantastiskt rolig.
En annan rolig grej är var när jag ringer Pakistans ambassad och blir satt på hold med love me tender i polyfon ringsignal i öronen. Kul bara.
Jag kedjedricker te hela dagarna, har iaf slutat ha socker i teet (bra va kakan) MEN kom på att det ju är svart te och att det säkert bidrar till varför jag inte kan sova på nätterna. Så nu blir det grönt te.
Har läst den här boken (The Places in Between) om en skotte som gick från Herat till Kabul precis efter talibanregimen fallit. Jag tror faktiskt att han är lite galen den här killen. Inte för att det är en sjuk sak att göra, utan för att han liksom verkar så, jag vet inte, avtrubbad på nått sätt.. fast det är dolt bakom nån äventyrlig "jag ska uppleva" -inställning som jag inte tål. Jag har mött hans typ, och dom går mig på nerverna. Men han är säkert jättetrevlig.
I alla fall så är den här boken upprörande opartisk samtidigt som jag känner att den här killen vet exakt vad han vill skriva (han har en agenda så att säga). Han skildrar de människor som han möter på ett sätt där han inte tar ställning (han delar inte in i onda/goda), samtidigt som han ogillar mycket och det skildrar han "ner". Jag har lite svårt att förklara vad jag menar märker jag, men det just pga detta som det är så svårt att skriva reselitteratur. Man måste vara så jävla subjektiv och det gränsar ofta till något som antingen blir förskönande, töntigt eller anspråksfullt.
Men han har en bra poäng den här skotten, de flesta som har hand om sådana här saker sitter mest på sitt FN-kontor och kuckelurar. De har i alla fall inte träffat kvinnan som aldrig varit mer än 40 minuters promenad från sin hembyn och som inte har en aning om vad som händer i världen.
Och så har jag skrivit på min egen bokjävel. Just nu bygger jag en tråd om ö-folk och straffångar. Någon som kan någon om valar? Typ hur långt tid det tar för valkött att ruttna bort från benen, vilken medel man använder etc. Spara mig some research.
Annars vet inte. Jag har gått runt en del och promenerat. Då och då går det killar efter mig och mumlar saker. Men det är väl så det är. Jag är glad så länge dom inte rör mig.
Jag pratade om giftemål med en man. Han tycker att man skiljer sig för lätt och att familjen är viktig som fundament i samhället - alltså en konservativt synsätt. Han pratade också om att Syrien förändras till det sämre när fler och fler kvinnor väljer karriär framför familj (eftersom att man här måste välja).
Mannen sa såhär: innan han gifte sig med sin fru så hade han mycket pengar, men inget att göra med alla pengar typ (min psykologsida analyserade snabbt fram att denna man kände sig väldigt vilsen som ungkarl) Men när han fick sin fru (vet inte om det var arrangerat eller inte) så hittade han en mening i livet. Hon behöver honom för att han försörjer henne (trots att hon har nån buissnes-utbildning så vill hon inte jobba - för att det är status att inte behöva jobba) och han behöver henne för att han inte kan ha en flickvän (dvs det är inte socialt accepterat.)
Ergo: Sex mot pengar (eller är det kärlek mot pengar?) I alla fall. Är det att inte respektera en annan kultur att kalla det prostitution? (Jag viskar det bara tyst för mig själv.)
Men det här är ju bara en man av miljoner som kanske tycker annorlunda, vad vet jag. Sett i annat perspektiv så sätter vi ("vi i väst") kanske kärleken orimligt högt - särskilt när vi samtidigt ska göra karriär och allt det där andra som ärså tidskrävande. I don't know.
Om det är någon som känner för att åka till Istanbul så kommer jag vara där helgen och dagarna efter den 21,22,23 (vad det nu är för datum) mars. OCH jag vill väldigt gärna ha sällskap. Det är en fin stad, ni behöver en paus i den tråkiga vardagen, så kom kom!
Nu börjar det regna igen, min tvätt kommer aldrig bli torr.
xx
