Flyger till Malaga
Färja till Melilla (spanskt)
Jag är rädd för gränspasseringen. Det är mörkt när färjan närmar sig land. Men det ljusnar och en tysk tjej som jag träffat på båten får tag i en taxichafför som skjutsar oss hela vägen över och väntar medan vi står i passkontrollskön. Mannen i luckan ropar och viftar med mitt pass. Jag ler. Den tyska tjejen skrattar åt mig och säger att jag inte behöver vara orolig. Det står folk som vill in i Europa i en kö som tycks ändlös.
Nador
Alla glor, eller stirrar. Jag kan inte avgöra om det är onda blickar. Gör mig i vilket fall som helst paranoid. Går och växlar pengar, blir ännu mer paranoid. Får för mig att det beror på att jag har tajta jeans. Det är för jävla varmt också. Borde släppa det här nu. Låter mig hjälpas av några självutnämnda hjälpredor på busstationen. Han fixar biljett och pekar på bussen. Kräver en euro. (jag kunde ha hittat bussjäveln själv).
Bussresan är fantastisk (ja fantastisk). Jag ställer min väska på sätet bredvid i hopp om att få vara ifred. Snart kommer det en son med sin mamma och viftar lite, jag flyttar genast väskan. Damen ler. Gud så svensk jag är.
Jag slumrar och vaknar i jämna intervaller. Damen fixar med min vattenflaska och klämmer fast den mellan sätena. Bergen är fantastiska. Landskap ska vara bördigt tydligen, för mig ser det kargt ut, olika bruna nyanser som drar mot det grå hållet, utom ibland när jorden är nästan röd. Bussen som nyss var stekhet får mig nu att sätta på tröjan igen, den trasslar sig, damen hjälper att dra ner i ryggen. Chokran säger jag, hon ler, chokranchokran..
Polisen stoppar oss ca fem gånger. Kollar i bagaget går i och ut i bussen. (Norra Marocko = knarkproducenter)
Al Hoceima
Pittoreskt beskrivs det som i guiden. Fortfarande stirrar alla, och hälften kommenterar, jag var ju beredd på det här? Hittar en runt hotell. Jag tar min kamera och går till stranden. Fotar bergen. Dom blir inte som i verkligheten.
En kille pratar med mig, vi förstår inte varandra. Han bor här, det är ungefär så långt språket räcker.. En mamma och hennes dotter kollar in mig. Jag ler och säger hola, hola. Sen tar jag mina grejor och går längs stranden. Stannar och fotar mer. Dom är snart i fatt, jag ler och försöker konversera på engelska, det funkar som vanligt inte. Hon vill ha pengar förstår jag snart, dottern är gullig, påminner om Maria. Är dom verkligen fattiga tänker jag och får sedan dåligt samvete. Dom får inga pengar, jag låtsats inte förstå vad hon menar. Jag går tillbaka längs stranden. När jag går mot hamnen springer en kille ifatt mig. Jag låtsats först inte höra, sen ger jag upp och låter han gå där och babbla. Jag förstår en del av hans franska, även fast han inte kan ett ord franska lyckas vi komma fram till ganska mycket. Han undrar var min familj är, min far.. jag tänker ett ögonblick ljuga och säga han är med, sen säger jag att jag är ensam, han tycks inte alltför chockad. Jag får inte fota i hamnarna, det står poliser och säger till vid ingångarna. Hamnarbetarna glor. Killen (Abud typ) förföljer mig i flera timmar, men han är ganska trevlig. Staden är vacker. Sen får han mig att säga att jag ska vara på torget klockan 8, vilket jag inte alls tänker vara. (varför inte bara säga nej Bella?) Det enda som beskymmrar mig nu är att han vet vart mitt hotell är... suck.
Jag duschar och går ut och handlar kakor. Skriver och äter. Lite ensam. Somnar klockan 8 (ops missar min dejt)
Självklart kommer han senare, kunde jag väl listat ut. PUCKO. Först ringer telefonen ungefär hundra gånger på rad, sen knackar han på dörren, jättelänge... Jag blir irriterad, sen blir jag rädd tänk om det brinner eller något. Jag öppnar dörren, han står där och ser jobbig ut, jag säger; I'm sleeping, I'm sorry I fell a sleep. Han tycks inte fatta något, utan säger fatigue (trött typ) dejeune, dejeune (i morgon typ) som jag förstår och jag säger oui, oui och stänger dörren. Sen sover jag i 12 timmar.
Det är kallt när jag vaknar, ingen sol. Tycks alltid vara någon som skriker på arabiska i det här landet. (eller så pratar dom så)
Tiden förvirrar mig. Jag vet fortfarande inte om klockan går rätt. Inte för att det spelar någon roll.
Tror ni inte han kommer på busstationen också. Pucko jag är, ska aldrig berätta för någon vart jag bor igen. Tar hans nummer (en gång till!) och lovar skicka msn (jaja)
Det stör mig när det här känns som någon slags upptäcksresa. Ibland kommer jag på hur dåligt jag mår.
Bussresan mellan Al Hoceima och Chefchouen är lite um.. krokig. Landskapet är lite um.. fantastiskt. Jag somnar och vaknar, ute är det barrskog! Låter kanske inte så konstigt men hade ni sett landskapet innan hade ni varit i chock. Vi åker igenom en, ja stad, kan man väl säga. Den är lite skum, en bred gata. Massa löst folk, det är något som är väldigt misstänkt, på ett ställe har dom en gammal flygplansdel inhägnad. Nästa by vi stannar i är ännu skummare. Det är flera hundra människor ute, alla är män och ser ytterst läskiga ut (knarktillverkare ja). Jag håller mig i bussen. Det blir spöklikt, inte en kvinna i sikte (det här är inte bara nån genus-hangup). Omgivningarna här är magiska, dalar och berg som byter skepnad. När vi stannar för mat hittar några kompisar mig - Kautar och Amal -dom matar mig och bjuder in mig till deras hem.
Är så trött på att vara paranoid, vilket man blir när alla stirrar, vilket beror på, har jag förstått nu, inte att jag är tjej eller utländsk, utan att jag reser ensam som tjej. I Marocko reser man inte ensam som kvinna, det är konstigt, man har sällskap. Därför så är det så mycket lättare att röra sig om man har någon bredvid sig.
Chefchaouen
Denna stad är helt amazing, eller jag vill kalla det by, det är tydligen ett känt backpacker-tillhåll med allt som hör till, men min crush beror nog på berget. Tror att jag kanske ska bli bergsklättare, tror dessvärre min rumpa är till min nackdel, lite um baktungt... Vet inte hur jag ska förklara hur det ser ut med staden och bergen så jag skiter i det. Vi går runt i staden, jag tar hundra bilder, tittar på nån helig källa och sen går vi till Kautars syster. Har jag nämnt att dess människor inte talar engelska? Det gör dom inte så vi kommunicerar genom att använda andra medel. Ytterst frustrerande. Som jag förstår det är dessa tjejer hemma med barnen (han heter Obejt och slåss), visserligen förstår jag inte mycket men dom verkar inte ha något att göra och absolut inte bråttom. I alla fall så lagar Kautars syster lamm med fikon och ägg (ja konstigt) och vi äter med händerna (ja konstigt) ur en jätteskål i mitten av bordet, det är så gott så jag dör. Sen går vi längs berget, det är mörkt, stadens ljud studsar mot berget - jag och berget är kära bara. Det är någon slags festival på stan, dom tecknar så jag förstår att prinsessan har fått barn, därför är det fiesta. Sen går vi till nästa syster, alla skrattar åt mig som inte förstår något, sen disskuterar (läs skriker) dom på arabiska hela kvällen, jag ler och förundras över hur dom orkar med alla barnen, det är säkert en tiotal bara i det här huset. Jag skrattar mycket, bordet går sönder och ljudvolymen stiger ännu mer. Nästa dag kommer det svåraste momentet; att ta sig härifrån. Jag packar min ryggsäck tecknar med fingrar och pennor när bussen går, ändå ser Kautar ytterst missnöjd ut när jag ska gå men säger ändå till sin pojkvän att följa mig till bussen, om dom fått bestämma hade jag kunnat bli kvar här hur länge som helst.
Jag känner mig lite svullen när jag går , dom har tvingat mig äta en gång i kvarten typ. Dom äter mest bröd med fett till, ingen GI kost direkt, och äter man inte tjatar dom tills man gör det. Lite tur för min europeiska figur att jag slapp ur deras klor. Ändå tycks tjejerna vara konstigt fåfånga och jag får svara på frågor om vad som är finast slöja/inte slöja, får redovisa min vikt och komplimanger för min midja. I augusti ska Kautar gifta sig med Jamal, jag har lovat att (kanske) komma tillbaka, det gör jag nog...
Fes
Nu är jag kär i en ökenman. Han har (vad heter nu dom där långa klänningarna med toppluva) och påminner om en sån film-tibetiskmunk (rakad, stora läppar, ja snygg typ) fast med arabisk ökentuch. Han räddande mig från en liten elak pojkguide som försökte guida mig mot min vilja, han tog mig till en Riad (läs slott) och förde mig till mitt rum. Sen bjöd han mig på te-dejt. Efter diverse missförstånd på grund av vissa språkproblem trodde ökenmannen att jag var lesbisk (tydligen tycks det ovanligt att bo med en tjejkompis) och krossade mina drömmar genom att berätta om han framtida tyska (hatar tyskar) fru. Ökenmannen föll även i charmighet när han började fråga om hur gammal min tjej var hur gammal jag var osv (minen killar får när de tänker tjejsex) sedan anslöt en vän, dom rökte hasch och blev fnissiga (så var det med det..). I vilket fall som helst har Amir (hans kompis) visat mig hela medinan här i Fes, mycket vackert (töntigt ord) jag är för övrigt grym på att pruta. Over and out.
Det blir lite läskigt när ökenmannen knackar på mitt hotellrum nästa kväll (jag har bytt hotell och inte talat om det för honom) han har fått reda på att jag ska till öknen och han får mig efter övertalning att säga att jag ska följa med honom till hans auberge. Jag ångar mig efter ett tag, särkilt när jag kollar i LP och ser att han tar överpriser. Hur dra sig ur?
Meknes
Efter ännu en GI frukost bär det av mot Meknes. Jag är på förjävligt dåligt humör. Surar och avreagerar mig på en man på ett café som glor och ler äckligt, rätt åt han. Går in på ett folktomt museeum och gråter lite. Det känns bättre. Tar massa bra bilder på slutet, dagen är räddad! Tills nästa missöde...
Nu ska jag berätta det värsta som hänt i hela mitt liv (nåja) jag går in i menyn på min nya kamera.. ska ändra i formatet.. FORMAT Bella på engelska är att formatera.. vips har jag raderat bilder från halva Marockoresan, jag grinar på toan i en halvtimme.
Sedan för att göra saken värre kommer en jävla kille fram och försöker prata (vad fan är problemet) jag fräser av honom. Sen hittar han mig på busstationen. Visar lite grejer som ser officiella ut och blaha så vips har han fått mig att säga ja till att han ska fixa något hotell... två sekunder senare inser jag att det var dumt. För att göra en lång historia kort så slutar det med att han jagar mig i en bil och hotar att han ska vänta på mig där när jag kommer tillbaka typ. Lektion ett: Dom vill ha sex eller pengar, eller båda... säg aldrig ja, säg nej, kanske på sin höjd, eller säg jag lovar inget.. det läskiga är att han hittar mig i efter 5 minuter när jag kommer tillbaka från öknen (som var fantastisk skriver om det snart) och förföljer mig och säger att han ska följa mig genom hela Marocko, idiot. Nä, men lite djupare reflektion: så är väl människor oftast inte giriga, utan fattiga (var väl fint sagt) men den här killen var tydligen inte helt ok mot tjejer fick jag höra på flera håll, så lucky me..
Rissani/Merzouga
ÖKNEN var det jag, närmare bestämt Merzouga. det är bara sand så långt ögat kan se. Vi har åkt buss hela natten jag har blivit jagad av den hrä galningen och alla andra turisterna tittar på mig som om jag vore från mars, utom några italienare som garvar, jag garvar med vafan.. Men i alla fall, så hamnar jag med ett jättetrevligt gäng, på ett jättetrevligt auberge som jag glömt vad det heter.. Vi ligger på en bänk i solen, går in på rummen och andas när det blir för varmt osv. Kamelsafari i öknen, kollar solnedgången, bor i tält, äter mat ur samma skål, kollar på stjärnorna (fantastiskt) och trummar på trummorna. Det är mkt trevligt.
Jag blir besatt av sanden och tar miljoner bilder. Sen när vi vill åka därifrån så är det busstrejk för att chafförerna blir avstängda när det händer olyckor (det låter som ett skämt) och går inga bussar det hålet vi vill åka.
Tinihir/Tidra Gorge
Tills sist tar vi oss till Todra Gorge, ett helt helt fantastiskt ställe (vet tjatar) men det är såå fina berg här, eller mer som en canyon, akn man väl beskriva det. har bara tid att stanna i en dag för att Molee måste vidare och jag med egentligen så vi gör sällskap på bussen till Marrakesh. Bussresan genom Atlasbergen är så vackert att det gör ont i hjärtat :)
Marrakesh
Vad kan man säga om detta ställe? Det är då på torget där allt händer, ormar, apor, gycklare med mera, allt man tänka sig, dygnet runt, full fart. Jag älskar det. Går även och kollar på den judiska kyrkogården och i mellah kvarteren som är fina. Träffar en marockoan som är rasafari, han är lite spännande, vi dricker kaffe och kollar på torget. Det är en sjukt rolig stad. Rekomenderar!
Essaouiera
Det blåser och blåser (det gör det alltid här). Efter Marrakesh vill jag bara vara ensam, mörkar min träff med rastafarin. Hittar världens finaste rum maison med havsutsikt. Går på straden, fotar och skriver. En hästkille får mig att rida gratis. Hästen är seg, killen snackar om giftemål så jag känner det är dags att dra, jag ljuger och säger att jag ska äta middag med mina kompisar. Solnedgången är fantastisk. Går och handlar kakor och lägger mig på ballkongen. Här skulle jag kunna vara mycket, mycket längre.
Casablanca
Nästa dag tar jag bussen till Casa, kommer fram sent. Är inte beredd på tempot efter Essaoueria, det är massa bilar och läskiga människor. Jag åker taxi överallt, det känns säkrast. Kollar på moskeen i mörkret, den är jättestor och jättefin. Sen äter jag middag själv på fin fiskrestaurant i hamnen. Det är konstig internationell stämmning här på något sätt, vet inte hur jag ska förklara det. Kommer fram till att jag nu är över min noja med att äta mat själv på restaurant, mycket bra gjort Bella.
När jag ska ta flyget till Bangkok så är det något fel med min bokning så jag finns inte registrerad. Får stå och vänta i en halvtimme jättenervös (det ser inte ut som dom gör ett skit) sen säger han att det är ok och jag får gå på. Typisk för att vara här. Flyger och flyger, tappar bort all tidsuppfattning. Mellanlandar i Tripoli och Doha. Qatar airways är ett jättebra flygbolag, man får menyer oc välja mat från och jag kollar på fyra filmer. Thailand next.
