belson

KUNMING

Svensken, jag och en colombiansk kille gör lite sällskap. Vi köper tågbiljetter, går runt och går vilse, åter frukost och går runt lite mer. Det som är anmärkningsvärt är hur stort allting är, alla husen, vägarna och hur tyst det är och kanske hur många alla är också. Sen säger svensken hejdå, han ska med ett tåg, Simon och jag går bara planlöst runt och kollar på alla galna kinesiska företeelser som färgade kycklingar som sälj på gatan. För att inte tala om alla andra djur i minimala burar, vi funderar över om det är meningen att vara husdjur eller om dom äter hundar och sköldpaddorna till middag. Det är så det kommer fram att Simon har ätit hund. Jag är förfärad. Vi har kul faktiskt, äter lunch för 3 Y (ca 2.80 kr) och jag köper milkshake på McDonalds (tack gud för att Kina är civiliserat) och sen tar jag taxi till tågstationen.

SHANGHAI

Spenderar två nätter och en hel dag på tåget för att nå Shanghai och kanske framförallt Frida som jag inte träffat på två månader. Kommer fram klockan fem på morgonen, min mobil funkar inte så jag får låna en snäll tjejs mobil och en yrvaken Frida kommer och hämtar mig.

Vi har skoj Frido och jag, festar, shoppar och äter massa. Det bästa med Shanghai är att dom har Starbucks?  eller det är trevlig internationell stämning i alla fall, tror jag behövde använda klänning och högklackat igen om man säger så.

Jag försöker även fixa mitt ryska visa här eftersom jag hört att Shanghai ska vara lättare än Peking. Jävla idioter, ryssarna gör som dom vill. Jag lyckas även träna lite på Fridas gym och inser skräckslagen att det bara är en månad tills jag ska cykla Vättern och mina sista veckor kommer mina muskler förtvinas på ett tåg. Efter en och en halv vecka av lyxliv tycker jag det är dags att röra på mig. Jag gillar definitivt Shanghai, skulle kunna tänka mig att bo här ett tag, lite mycket bankmänniskor kanske, något som inte behöver vara negativt i för sig. Jag är tvungen att köpa en jätteresväska för att få plats med allt jag shoppat, är lite otymplig när jag åker till tågstationen. Kommer fram när det är typ en kvart kvar irrar runt och försöker hitta någon logik i spårordningen och kliver på tåget 2 minuter innan tåget skall avgå, jag är genomsvettig och i Kina går tågen alltid på tid. Sover som en sten hela vägen till Beijing.

BEIJING

Kommer fram någon gång på morgonen, när jag väl hittat taxi (lång procedur) och hotell så är klockan halv tolv och jag inser jag inte kommer hinna innan tolv till Ryska ambassaden ? att fixa ryskt visa är mitt huvuduppdrag i Peking. Jag äter (var länge sen sist) och surfar med min datorn. Jag bor i hutongen, de gamla kvarteren som ligger lite nordöst om den förbjudna staden, mkt mysigt område och det bästa är alla, visserligen dyra, caféer som har Wifi internet. Delar rum med en tysk journalist som är jättesnäll mot mig. Den andra  dagen går jag hårt in för mitt uppdrag och cyklar med alla papper redo till ambassaden. Utanför är en oorganiserad kö, jag ställler mig någonstans och en kines säger att - den här kön är inte för dig, så jag går fram till vakten som, hurra! tro det eller ej, släpper in mig. Den snorkiga ryska tjejen säger att jag måste gå och kopiera mitt boendebevis, så jag gör det, när jag kommer tillbaka säger hon att tre arbetsdagar blir på måndag (tydligen kan inte ryssar räkna) jag blir asarg eftersom jag behöver visat på fredag, tjatar ett tag och betalar sedan mkt argt expressavgiften som är 191 dollar? JÄVLA ryssar! Går på klädmarknad och gör alla sura genom att pruta för mycket. Cyklar tillbaka och JIPPI nu har jag mitt visa. Resten av dagen hittar jag ett starbusck vid en sjö ? mys - går och kollar på den förbjudna staden (som då ett måste göra) med en sån bandspelare som är automatisk guide och känner mig som en idiot. Jag säger såhär, skit i förbjudna staden, den är tråkig. Sedan cyklar jag runt vid himmelska fridens torg och de kinesiska vakterna garvar åt mig (utom en snäll som hjälper till) när jag försöker bära min cykel i alla trappor. Nästa uppdrag att handla en operabiljett, efter att ha cyklat runt samma kvarter fem gånger och råstrirrat på alla hus, frågat tio personer och knackar på fel dörr ger jag upp. Operan går icke att finna. Lite arg cyklar jag mot tågstationen, nästa uppdrag är att köpa tågbiljett, först tar det hundra år innan jag ens hittar tågstationshelvetet, fattar inte hur en så gigantiskt grej kan vara svår att hitta? och sedan tar det hundra år innan jag kommer fram till luckan och hittar någon som pratar engelska och sedan har dom inga hardsleeper och softsleerern är dyr. Jag bli asarg och cyklar därifrån. Åker till Kolkullen som dom kallar den, en kulle med fin utsikt och tar massa foton i solnedgången, mycket vackert. Nästa dag åker jag med den tyska journalisten till ett fabriksområde med massa politisk konst, det är jätteintressant, mycket lyckat. I taket på en fabrik har dom lämnat texter från Maos tid som hyllar honom och mycket av konsten är röd och har politiska budskap. Jag är förvånad över att den kinesiska staten inte censurerar men den tyska journalisten (ja, jag kommer inte ihåg hennes namn) säger att inom det här området låter dom de mesta vara. Vi äter lunch på ett litet kinesisk ställe, mycket gott. Sen går jag upp i Drumtower, ett torn med trummor med fin utsikt, det blåser storm och regnar, jag gillar tornet. Sedan har jag bestämt träff med en svensk utrikeskorrenspondent som jag är på lite studiebesök hos, väldigt trevligt. Sedan går jag på Beijing operan, det är annorlunda men jag gillar det. Dag fyra i Beijing spenderar jag gåendes på kinesiska muren. Det är jättevackert och treekingen är trevlig. Inte så mycket turister faktiskt men massa försäljare som konstigt nog alla är mongolian farmers. Det är trevliga människor i gruppen och vår chafför kör som en galning genom traffikstockningen tillbaka. Jag hinner gå ett varv runt sjöarna och dricka kaffe och brownie på Starbucks innan mitt tåg till Harbin går vid niotiden. Lyx softsleepern hjälper inte mig från en konduktör som lyfter min väska och sedan säger att den är för tung och ska ha pengar. Jag vägrar först, han pratar ingen engelska och hämtar en ryska som övertygar mig att betala. Där får man för man shoppar och gynnar deras marknad. Typiskt Kina med massa konstiga regler som man inte ens vet om förens det står en vakt där och säger NO. Min sammanfattning av Beijing är lite blandade känslor. Det är så stort att det inte känns som en storstad, inte så intensivt som Shanghai och när man kollar runt så är det inte så mycket folk, vart är alla? undrade jag hela tiden? men på slutet gillade jag nog Beijing lite i alla fall, det finns många trevliga parker och sjöar och mysiga områden, och vill man leka turist finns en never ending list of sights. Om jag skulle kunna läsa kinesiska skulle jag säkert inte upplevt det som tomt, kan tänka mig att det kanske är mer en stad att bo i.

HARBIN

En stad i norra Kina, nio miljoner invånare säger de i tåghögtalarna. Jag åker hit för att jag vill till den ryska staden Vladivostok och från Harbin ska det finnas bussar. Kommer fram halv sju på morgonen, blir överfallen av alla galna taxichafförer som vanligt. Försöker kommunicera fram att jag vill till Vladivostok, ingen fattar något? jag pekar på kartan och efter ett tag börjar dom skrika, om möjlig, högre och pekar upphetsat mot bussarna och jag förstår att bussen går mycket snart. Jag har ingen lust att åka nu, jag kom precis och dessutom är jag inte säker på att dom vet vart jag ska så jag går runt och efterforskar lite, hittar en kartförsäljare som pratar lite engelska och han berättar att mkt riktigt finns ett sammarbete mellan Harbin och Vladivostok med bussar som korsar gränsen men dagens buss har gått och imorgon går ingen för att det är söndag. Jag har ingen lust att stanna så länge så jag köper en overnight-tågbiljett till Suifenhe som är gränsstaden. Går runt hela morgonen i Stalin parken där alla galna kineser motionerar, över med sina svärd och gör konstiga långsamma rörelser. Går på marknaden och köper ett kilo jordgubbar för 4 kronor och tre konstiga bröd för 2. Alla stirrar på mig och några stannar för att få en extra bra titt, jag garvar, va fan jag vet att jag inte duschat på ett tag men? Senare på dagen blir jag helt deppig, jag har ont i fötterna, känner mig äcklig och smutsig och längtar hem. Ibland är det bara jobbigt, ingen fattar vad jag säger, jag hittar ingenting och alla råglor hela tiden, jag grinar lite, äter glass och byter kläder och sedan känns det bättre. I alla fall så är Harbin trevligt, det känns som en småstad, definitivt inte som en niomiljonersstad, min snedvridna verklighetsuppfattning säger mig att jag skulle ha sett lite mer av den kinesiska landsbygden? det får bli en annan gång. Nu Russia! Ska bli skoj. Nu när jag ska lämna Kina så är det bara en sak jag egentligen undrar? VARFÖR har alla kineser så mycket slem i halsen? Det är allt jag undrar. Over and out.